Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Inför alpvärldens majestät. Av And. Pallin. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företeelse med hyddor, den ena liggande
över den andra i klippsidorna, med
ledstängers och skyddsnäts uppsättande vid
de farligaste passagerna, man har sprängt
sönder klippan för att bana väg för
alpi-nisterna, och snart gå de verkliga
hög-alpinisterna, som älska sitt yrke för dess
svårigheter, med vrede i hjärtat över att
man har ämnat borra en tunnel genom
Aiguilles du Dru i Mont Blanc.
jätten och draga upp en järnväg till
toppen. Om detta vidunderliga berg ha
skrivits många böcker, och millioner
människor ha under tidernas lopp vallfärdat
till dess fot för att insupa skräck inför
bergvärldens furste. Ännu kostar ett
försök i sällskap med två förare minst 200
francs.
Med Matterhorns första bestigning,
som länge lockat skickliga alpinister till
försök, äro fyra människors tragiska un-
dergång förknippad. Ett sällskap av fyra
engelsmän jämte två förare hade efter
flera fruktlösa försök den 14 juli 1865
som de första bestigarna av Matterhorn
nått högsta spetsen och blevo däruppe
sedda av människorna såväl i byn Zermatt
i nordost som i byn Breuil i sydväst.
Strax sedan de lämnat toppen förlorade en
av engelsmännen sitt fotfäste och ryckte
i fallet med sig två av sina vänner jämte
en av förarna. De störtade 1,200 meter
ned på Matterhorngletschern, studsande
från utsprång till utsprång. De två övriga
räddades därigenom att repet brast vid det
häftiga rycket. Tre av liken blevo funna
samt jordade i Zermatt, där man på
kyrkogården läser inskriptionerna på gravarnas
stenar; det fjärde stod ej att upptäcka.
Bland Zermattgruppens bergstoppar
märkas f. ö. det sköna Monte Rosa med
fyra toppar på över 4,500 m. höjd, det
farliga Lyskamm, 4,548 m., det
praktfulla Weisshorn, en av Europas skönaste
toppar, 4,512 m., och den väldiga
Mischa-belgruppen, 4,554 m. De ganska låga
Gabelhornspetsarna ställa ganska höga
krav på klättringskonst hos de alpinister,
som försöka sig på bestigningar.
Walliser-alpernas svåraste högre topp är den
väldiga Dent Blanche, 4,364 m., erövrad
först år 1862. Enbart uppstigningen
tager en tid av 12—13 timmar, och
natten måste tillbringas i bivack i klipporna
över Schönbiihlgletschern.
Europas mest svårbestigliga toppar äro
emellertid belägna i Mont Blanc-massivet.
Mont Blanc själv är under gynnsamma
väderleksförhållanden en "lätt" topp, för
vars bestigande endast behöves
kroppskrafter och stor uthållighet under de långa,
tröttande isvandringarna. Men de berömda
,,nålarna’\ les Aiguilles, i norra massivet,
fruktansvärda klippobelisker, som likt
verkliga nålar ränna tusentals meter upp
ur isen, äro desto svårare. Om
svårigheterna att bestiga ett dylikt berg kan en
utomstående knappast göra sig en
föreställning. Då i detta område lämpligt
belägna alphyddor saknas, får bestigaren
starta efter att ha trotsat natten i bivack
bland klipporna. Förarearvodena äro högst
betydliga: så kostar ett par guider upp på
en topp av endast 3,730 m. höjd 260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
