Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det väldigt humoristiskt, om folk kom
och talade om mört. Och tanterna voro
inga missfoster.
Men de behöfde någon, som talade
litet förstånd med dem.
Det hade verkligen börjat blåsa upp.
Han hade vinden på ryggen hela
Gårdavägen upp från landsvägen, och
fast han gick en smula fort, kände han
ingen värme. Det var egentligen litet
kyligt. Och fy sjutton hvad det såg
kusligt ut i parken, när det blåste. Det
var annat än på Björntorpet. Han
stannade ett ögonblick ute på trappafsatsen
och tittade åt kyrkan till. Det var så
egendomligt svartaktigt ute på vattnet.
Och nedanför på sandplanen foro en
del strån omkring i en rundel. Han
drog upp mungipan litet. Tänkte det
bli någon sorts oväder? Det hade inte
regnat en enda gång sedan de kommit
hit. Men det måtte bli ovanligt
hem-trefligt där uppe i gästrummet i natt,
om det tänkte börja skvala på
koppartaket.
Lydia hade just satt in kaffebrickan
i matsalen. Hon var inte van att möta
någon så här dags och var ännu inte
fullt i ordning. Hon hade hvarken
mössa eller spetsförkläde, och håret
var i all enkelhet omknutet med en
tresnibb. När hon fick se Fritz i
korridoren, gjorde hon en förfärad
rörelse mot hufvudet och försvann med
ovanlig hastighet i dörren till
handkammaren.
Inne i matsalen stod Magda vid
fönstret. Hon brukade inte vara
morgontidig, men hon var egentligen uppe
för att visa sin nya morgonrock. Den
var sydd efter hennes sista idé och
prydde för resten som teckning första
sidan i senaste numret af
Sportkvinnan. Det originella med den var, att
medan andra morgonrockar voro
vidare nedtill än upptill, var den
tvärtom. Den gaf hennes företeelse en
kontur af långsmal kon med spetsen
nedåt. Hon nickade småleende
godmorgon åt Fritz, som såg en smula
grubblande ut.
"Hvad var det med Lydia?" sade
han ovanligt snörflande. "Hon såg ju
nästan ut som en människa."
"Hon hade inte gjort toalett än,"
sade Magda och höjde litet på
öfver-läppen. Egentligen tyckte hon det var
oförskämdt af Lydia att visa sig på det
där viset.
Fritz klatschade lätt till med tungan.
Det var inte precis fint, men han
kände, att hän hade fått en värdefull
upplysning. Utan att han tänkte på
det, tittade han på morgonrocken.
Magda märkte det och smålog en smula
belåtet. Men det hade hon egentligen
ingen orsak till, ty en mycket underlig
tanke föddes just nu. Fritz undrade,
om inte alla flickor egentligen skulle
vara sötare, om de hade haft kläder,
som inte verkade dårhus.
Han vände sig om. Fru Martha
kom in öfver korridoren. Och i nästan
samma ögonblick kom Alfhild från
salongen.
"God morgon." Hon nickade.
"Det blir bestämdt ett otäckt väder.
Och Elise får nog ligga i dag. Hon
säger, att hon mår så förskräckligt illa.
Men hvad är det vmed dig? Är du
också sjuk?" Hon afbröt sig och
tittade på fru Martha.
Fru Martha hade stannat midt på
golfvet. Hon sträckte ut händerna litet
åt bägge sidor och vidgade långsamt
ögonen. Det var, som om hon lyssnat
på någonting nästan utom hörhåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
