Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målet, hvilket han själf aldrig hade
varit slängd i. Men för öfrigt hade det
förefallit honom hvardagligt. Nu för
tiden kunde man ju inte hoppas bli af
med en traktat, om det inte fanns en
modebild i den. Hans sista intryck från
Stockholm var för resten en
affisch-pelare på Munkbron, där
frälsnings-armén hade smetat upp en röd affisch
med "Vägen till himlen med
skiopti-konbilder" på. Folk behöfde tydligen
bilder och framför allt kanhända
modebilder. Men att modebilden värpte ägg,
som man kunde ta i, det hade han
aldrig tänkt på. I Stockholm sågo ju
alla fruntimmer mer eller mindre
vansinniga ut, och det hade verkligen inte
fallit honom in, att de kunde vara
annorlunda. Men det var, som om
vidundren på fönsterposten plötsligt också
hade fått en mission. Medan den ena
halfvan af honom spratt till vid ljudet
af Elises dämpade röst därinne,
undrade den andra, hur i herrans frid en
människohjärna kunde kläcka ut en
sådan kostym som Magdas.
Magda var mycket stolt öfver sin
klänning. Enligt Sportkvinnan var det
en ’’ krämfärgad förmiddagsklänning
med fransgarnityr". Fransarna
började uppe vid halsen och duggade
sedan oafbrutet nedåt i spiral öfver hela
klänningen. Det föreföll, som om en
mycket tålig, krämfärgad person
långsamt hade vridit sig rundt en liten
stund för att kunna nysta på sig så
mycket som möjligt af en evig och
oföränderlig frans, hvilken en grym
sax efter en del parlamenterande
slin-gerbultar hade klippt af nere vid
kjolfållen. Kjolen var dessutom af en ny
modell, som kostat henne en viss
intellektuell möda. Den gaf intryck af
en gul schal, åtdragen^baktill och fram-
till stadigt tilldragen i en knut kring
smalbenen. Den enda olägenheten med
modellen var, att när man hade lyckats
stiga upp från en stol, var det litet
svårt att försätta sig i vidare rörelse.
Men hon hade aldrig under någon
teckning med större säkerhet satt sin
signatur Parisienne.
Fritz hade kommit en liten bit på
fransen, när dörren till sängkammaren
gick upp. Det var Alfhild, som kom
ut. För att komma från ett sjukrum
såg hon inte vidare nedstämd ut.
"A, det är bara det gamla vanliga.
Fast nog är det försmädligt. Och jag,
som just i går sade åt Jenny, att jag
trodde, det var slut. Vi ha ju mått
riktigt bra bägge två ända sedan i
början på maj. Men det skulle jag
kanhända inte ha sagt högt."
Fru Martha vände långsamt sina
bruna ögon från Magdas flitiga fingrar
och fäste dem på Alfhild. De voro
ovanligt klara.
"Kära Alfhild, sådant skall man
aldrig säga högt. Ibland tycker jag det
är, som om också det immateriella hade
sina lagar. Och som om de lagarna
hade en viss likhet med det
materiellas." Hon skilde långsamt händerna
öfver boken och knäppte dem igen.
"Det är verkligen underligt. Om man
talar högt om en sak, som man vill,
så blir det tvärtom, men talar man högt
om det, man inte vill, så blir det inte
tvärtom." Hon stirrade ett ögonblick
på den inlagda bordsskifvan.
"Du menar, att hur man än säger,
så blir det lika förbaskadt?"
"Nej, Alfhild, det menar jag inte."
Fru Marthas röst hade ett litet dämpadt
misslynt tonfall. "Men en sak, som
jag tror mig veta med absolut visshet,
det är, att man skall aldrig tala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
