Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Orvieto. Ett sommarminne. Av Sven Rosén. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större delen förlorade. Materialet är
som i så många andra italienska kyrkor
olikfärgad marmor: hvit från Carrara,
svart från Siena och röd från Orvieto,
omväxlande med mörk basalt och ljus
kalksten. Sedan man kommit ut på den
öppna platsen framför kyrkan, bör man
ma arbeten som finnas. De äro
emellertid med undantag af några få detaljer
helt och hållet moderna och sakna ännu
så länge den patina, som mildrar de
alltför färska och grella färgerna. De
ursprungliga mosaikerna, som
påbörjades omkring 1321 under ledning af
Domkyrkans fasad.
sätta sig på en stenbänk, som löper
utefter en gammal byggnad. Då har
man fasaden midt emot. Mest
fördelaktiga äro belysningseffekterna om
aftnarna. Då skimra mosaikerna i de
underbaraste färger, och fasadens
skönhet kommer till sin fulla rätt. Dessa
mosaiker äro ett af de största polykro-
Lorenzo Maitani och på hvilka man
sedan arbetade i flera mansåldrar, äro
helt och hållet förstörda; Orvietos
klimat — staden ligger 355 m. öfver
hafvet — är synnerligen ojämnt, och de
ha icke kunnat uthärda vintrarnas
snöstormar och somrarnas brännande sol.
Turister komma och gå, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
