Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Boulevardkyparen. Av Elisabeth Kuylenstierna-Wenster. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon är en tung börda, att hans kärlek
är något han förlyft sig på, så att han
väl hädanefter blir krympling. Men
trots dessa aggande tankar glida hans
händer ömt smekande över henne. Som
ett övertrött barn har hon somnat och
spritter kvidande till då och då.
I daggryningen vaknar hon.
Hennes första blick gäller sedeln. Han
hade sagt, han icke stulit den, och
aldrig skulle hon tvivla på hans ord.
"Jag vill sova mera," säger hon,
och rösten är varm och stilla. Hon
lägger sitt huvud mot hans bröst. De
små tunna händerna med det dyrbara
hittegodset gömmer hon i hans. Och
ögonlocken falla ned över de ögon Erik
en minut åter sett strålande klara som
öppna fönster med glädjens blomster i.
Och i Eriks villiga sinne smyger
ånyo hoppet in, medan han stilla
vaggar sin sovande hustru. När hon
vaknar, skall hon säkert lyssna till hans
förklaring. Kanhända går han själv till
det stora lyxhotellet för att söka upp
den rike matadoren, och han kan inte
motstå hennes rörande fägring . . . han
ber henne behålla sedeln. Han lovar,
att inte glömma henne . . .
Eriks tankar bli vagare, förlora sig
i töcken; hans huvud dinglar
sömn-drucket och faller slutligen ned mot
Signes kind, medan den nya dagen
droppar sitt bakgårdssolsken in i
rummet, och vinden därute tystnar, luften
blir blå och hög, full av sommarens
melodier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
