Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur patron Olssons liv. Av B. L. Ambrosius. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu är han i alla fall slaktfärdig.»
»Se så, Karolina,» kom det sedan
blidkande, »inte ska vi bli ovänner för
så litet, inte.»
»Är det litet det,» svarade hon.
»Du sa att jag såg ut som en karl
och passade för svinslakt.»
»Och du sa att jag såg ut som en
käring. Är vi inte kvitt då kankända?»
»Är du inte en käring då?»
envisades hustrun.
»Nej, det är jag då inte,» svarade
Olsson. »Men å andra sidan är du
ju inte någon kvinnlig skönhet precis
— så vi få väl ha litet överseende
med varandras brister. — Kom, ska
du få en puss i stället.»
Hustrun försökte göra motstånd,
men Olsson kysste henne ändå och
till tack fick han en vänlig knuff i
magen.
»Smakade det?» skrattade Olsson,
i det han torkade sig om munnen, med
avigsidan av handen.
»Du har ju inget skägg,» sade
hustrun, »och då kan det ju aldrig smaka.»
»Men du har på näsvårtan,»
parerade mannen, »och då kan det ju
kvitta.»
Så skrattade båda och voro goda
vänner; sedan gingo de var till sitt
arbete.
Men den stundande slaktdagen
hängde som ett svart moln för
Olssons fordom så ljusa himmel. Med
en dov känsla av skräck och
förtvivlan gick han omkring i sitt hus och åsåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
