Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Skiss. Av Carola Kanning. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan på kaminfrisen har just
nyss slagit tio. Tio dämpade, viktiga
slag. Hela rummet är dämpat; en just
nedbrunnen brasa ligger och glöder
hemlighetsfullt och kastar en reflex
utåt den praktfulla, tjocka, orientaliska
mattan, som betäcker hela golvet.
Tunga bekväma stolar; här och där
ett lågt bord, böcker, blommor. Längst
bort ett hörn med en stor bekväm stol.
Bredvid den en björnhud, ett lågt bord
och bakom stolen en tänd lampa med
orientalisk skärm så att ljuset endast
belyser nedre delen av stolen och
mattan däromkring. — Det hela gör
intryck av en värld för sig; tyst, elegant,
dämpat.
Ett mörkt draperi rasslar och in
skrider — tankfull och dröjande — en
ung kvinna.
Hon passar förträffligt i
omgivningen. Det är en förnäm elegans över
den smidiga gestalten, hon är
medellång med ett vackert ovalt ansikte,
låg panna och markerat hårfäste.
Håret mörkt, nästan svartglänsande, lig-
ger benat över hjässan och är hopfäst
i en enkel knut i nacken. Hon bär en
svart, enkel klänning av mjukt
skimrande siden. Den är svept om midja
och höfter och framhäver gestaltens
smidiga rörelser. — Hennes hy har
en skiftning i brunt, som för tanken på
beigefärgat kläde. Ögonbrynen äro
raka och smala, ögonen stora och
mörkgrå — nu med ett uttryck av
rädsla.
Hon går långsamt några steg
framåt och stirrar frånvarande in i glöden.
Så går hon vidare och sjunker med en
suck ned i stolen. Hennes armar äro
slappa, hennes smala händer se ännu
vitare ut mot de långa svarta ärmarna,
och ett par blåa ådror höja några
ränder i den vita huden.
Så spritter hon till och vänder
ögonen åt motsatta sidan av rummet.
Där borta är ännu en dörr, dold av
ett draperi. Dörren leder till en
tambur och hon väntar tydligen på någon.
Hon är 25 år, rik — men ensam
i världen. Hon har hem hos många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
