Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Kypare Hanson. Av Erik Juel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gas på — den sjätte under hans tid,
och Hanson blev sentimental och ville
själv trilla ut den över golvet, liksom
han hade gjort första gången för
tjugufem år sen vid sin debut, och i morgon
skulle han ha 25-årsjubileum.
Så småningom kom det gäster i
lokalen, Hanson kände de flesta, både
grosshandlarn och direktörn,
byggmästarn och bokhandlarn, allesamman
från den tiden då de liksom han själv
voro unga och slanka,
förhoppningsfulla och levnadsglada och säkra på att
livet skulle bli en fest. Men nästan
omärkligt från dag till dag, från månad
till månad, år efter år hade de blivit
gamla, tunga och korpulenta som han
själv, och alla hade väl haft sina
bekymmer, sorger och svårigheter, små
och stora — den ena hopande sig upp
över den andra som en mur, varöver
de icke kunde höja sig till den flykt
om vilken de var för sig. nog hade
drömt i sin ungdom. Hemmet med de
många barnen och den vidsträckta
kredit, som Hanson åtnjutit såsom kypare
i Stora kaféet, hade hållit honom nere
och bundit honom vid samma fläck
där han nu hade promenerat fram och
tillbaka i tjugufem år.
Alla stamgästerna ville skåla med
Hanson, och efterhand som kvällen
gled riktigt simmade man i välvilja, ty
det dracks punsch i massa, både söt
och torr, Karlshamn och Cederlund,
och Hanson drack och blev rörd och
talade om gamla minnen, och
direktörn blev yr i huvudet och drack duskål
med Hanson, och Hanson skulle leva
i hundrade år och Hanson bockade
och tackade och skulle hälsa hem till
hustru och barn, och allting bådade
gott för de nästa tjugufem åren och för
nästa dag, Hansons jubileumsdag i
Stora kaféet.
Han följde den sista gästen till
dörren, bockade sig, stängde och släckte
— endast en liten låga lyste svagt
genom rutorna ut i natten från den stora
tomma lokalen.
Då Hanson blev ensam har han nog
satt sig att skåla med sig själv och
underhålla sig med de många
halvtömda buteljerna. Han måtte ha suttit
länge, i flera timmar, ty han var ännu
inte kall då städerskan kom och fann
honom. Ja den förskräckelsen kan hon
inte hämta sig efter. Hon har förklarat
att Hanson låg på ryggen långs med
golvet med den stora mattrullen i
famnen.
Att det var förbi med honom såg
hon strax och tyckte att det var
alldeles onödigt att tillkalla läkare — men
det skulle då alltid vara så fint när det
gällde Hanson, sa hon, som nu
det-här med hjärtslag, liksom om man inte
tydligt både kunde se och förstå att
han hade druckit. Men synd var det
ändå med hustrun och barnen — fast
de flesta hade ju plats och den yngste
tog direktörn till piccolo i Stora kaféet,
och åtta dar efteråt kom han putsad
och fin som ett slickat ägg och trillade
den breda nya gångmattan framför sig
från ingångsdörren ända upp till
orkester tribunen.
Och så var han försörjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
