Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Det skymda målet. Av Mari Mihi. Med vignett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men om man singlar ruttna ägg på Mr
Lloyd-George eller ropar "vet hut,
Asquith", så tycker folk inte att detta
är så fasligt farligt — och det kanske
det inte är heller. Och det händer
sällan något värre än att man några
veckor i ett fridfullt fängelse får lugna
sina upprörda känslor eller att pappa
får betala böterna. Men ryktet om
bedriften kablas till alla världens hörn.
Och ibland kabla de visst porträtten
också. — Nå, tror ni då inte att en
sådan rörelse skall ha utsikt att bliva
populär bland ungdomen! Hos
ungdomar med peppar i blodet och
temperament ! Som älskar faror och färger
och ryktbarhet, även där den är litet
billig!––––
— Därom är jag övertygad! — Så
länge kjolkrigets armé luffade, fram
med inåtvända tår, glasögon och
stubbade skallmejor, väckte den mera löje
uppe i galleriet. Men då den nu lagt
sig till med en slags politisk balettkår,
komma de nog att öppna ögonen på
en och annan sensitive gentleman på
parketten. Dock, därifrån är steget
långt till den allmänna meningen,
vilken som bekant visst inte är individens
mening, inte heller allas mening, utan
något mystiskt, vilket tillbliver av sig
själv, destilleras ut i luftigare regioner.
— Ni tror så? -—
— Åtminstone är det en
förklaringsgrund. –––-Att nu, såsom suffra-
getterna, alldeles obesvärat taga brottet
till hävstång för ernående av politiskt
inflytande, det är ett slag i ansiktet,
inte på vår modärna kultur — ty den
ska vi tala tyst om — utan på allt vad
rättfärdighet heter, på allt det som vi
beteckna som det bästa. De som gripa
till bomber och brand för att slå sig
fram till makten, de skola använda
samma vapen för att en gång
genomdriva sina motioner i parlamentet.
Lägg detta på minnet! — Bomber och
brand, det är dåliga efterträdare till
Robert Peel och Beaconsfield! — Då
det sålunda är uppenbart att "de
målmedvetna kvinnornas taktfasta
uppmarsch" — förlåt att jag ödslar med
denna fras, men den är så dryg —
skulle bidraga till parlamentarismens
urartande och förfall, kan jag inte tro,
att engelsmännen äro till den grad fega
och kortsynta, att de ge vika för våldet
och släppa fram f. d. svagare könet
till valurnorna.
— Illdåd av kvinnor på vägen till
röstsedeln — detta är sålunda det enda
ni funnit. Denna tidningsrubrik
innefattar för er hela rörelsen. Början och
slutet. Det är också allt vad denna
stampande och rytande karlpress listat
ut! — Min vän, jag undrar om det
inte är ni, som äro så fasligt
kortsynta. Ännu har ni inte gissat gåtan . . .
Och mrs Dalziel skrattade så
sil-verklart, flickaktigt gäckande, att det
var svårt att tro vad rödnäbbade
0’Moore Shirley ur sin molnstod
vittnat, att samma röst växlat repliker av
klanglös bitterhet och dov förtvivlan,
att den hånat och dömt och bjudit
avsked. —
Men buffeten i Burlington House
hade nu fyllts till sista plats och där
hade blivit mycket kvavt. Jag
föreslog att vi skulle ta en cab och åka
till parken. Ute på Piccadilly köpte jag
en Daily Telegraph och ögnade i den
som hastigast.
— Någonting nytt? sporde mrs
Dalziel.
— Ingenting särdeles. Två
suffrågetter hava smugit in en bomb i
kyrkan St. Bartolomew the great. Den
kortsynta polisen har redan hampat
dem och burat in dem under
mängdens jubel.
— Fäster ni er vid mängdens
jubel?
— Det har jag just aldrig haft till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
