- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
819

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Fru Gunhild på Hviskingeholm. 1847—1863. Roman av Hjalmar Bergman. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FRU GUNHILD
PÅ HVISKINGEHOLM
1847—1863.

Roman av Hjalmar Bergman*
I.

När fru Gunhild gick med sitt fjärde
barn, var hon redan trettioåtta år
gammal. Herr Abraham var sextiosex, och
han hade icke väntat att Gud skulle
beskära honom ännu en arvinge. Herr
Abraham hade då som alltid svårt att
draga sig fram med hustru, talrik
barnaskara, dyrbara egendomar och
många och glupska tjänare. Han
motsåg icke det väntade barnet med
särdeles glädje Men varken att han högt
klagade eller eljest visade sin kära
hustru några tecken till missnöje.
Endast att han då och då i förbigående
sökte utforska fru Gunhilds tankar,
rädd som han var, att hon i all tysthet
kunde lägga planer för en ovanligt
festlig döpelseakt eller annan kostsam
tillställning.

Två eller tre gånger varje dag steg
han uppför trapporna till tornrummet,

där fru Gunhild tillbragte de sista
veckorna före förlossningen.
Tornrummet var kalt, högt och svalt. Luckorna
för söder- och österfönstren voro
till-skruvade, och endast västerfönstret stod
öppet. Fru Gunhild satt i en klumpigt
snidad, svartmålad emmastol, vars
skinnklädnad, delvis lossad, hängde i
skrynklor och veck. Fru Gunhild satt
helt nära det öppna fönstret och
lyssnade till göken, som gol i väster.

Herr Abraham stiger på tå in i
rummet, handskas försiktigt med
dörrklinkan och dröjer vid tröskeln. Fru
Gunhild nickar jakande, att han kan
stiga fram, och han går alltjämt på tå
bort och sätter sig på stenbänken i
fönstersmygen. Under de buskiga,
gråvita ögonbrynen kastar han en
förlägen blick på hustrun. Han stryker
sig över låren och harklar sakta. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0827.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free