Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Röda Portens Madonna. Av Elsa Lindberg-Dovlette. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därigenom vill undvika något, som är
henne emot att göra och därför tager
upp sin tid med det, som inte behövs
och ej nödigt är.
Slutligen när det verkligen ej kan
undvikas mer, går hon med små tysta
steg fram till det höga fönsterbord, hon
improviserat till ett litet altare åt
jungfru Maria.
Bland färgade vaxljus, bland
tygblommor i vaser står en liten madonna
där klädd i riktiga kläder — en
regelrätt liten trädocka med målade kinder
och krona på huvudet. Vid hennes
fot finnes den samma ask, som Ninette
bar under armen den morgonen, hon
trodde, att den lilla madonnan i röda
porten smålog mot henne.
Och den lilla asken har de
glänsande sidenbanden knutna i en prydlig
rosett, men just under rosetten är ett
litet vitt brev instucket. Och det är
det brevet, hon ideligen tänker på, den
smala, bleka nunnan och det är för det
brevets skull hon ingen ro har, utan
oupphörligen måste gå igenom i
inbillningen om och om igen den samma
scenen i skolrummet.
––––––-Huvudpersonen däri det
var den lilla Ninette och hon hade
ögon så stora och lyckliga, ty framför
henne stod en ask med knutna
sidenband. Och under alla kamraternas
blickar löser hon banden och strålande
tager hon fram jungfru Marias alla
bilder. Men runt om bilderna äro
lindade tunna silkespapper och dessa lösa
sig lätta och fladdrande. Och likt
levande väsen låta de luften bära sig
och flyga i oberäkneliga kretsar.
Då glömma alla barnen allt
skol-tvång och lydnad, de resa sig alla för
att fånga de vita silkespapperen. Och
det blir en jakt över alla bänkar. Men
papperen äro så tunna, att de fladdra,
glidande vid vart vinddrag, som
uppstår bara någon pressar fram luften vid
en snabb rörelse. Det är lek och skratt
och ras. Det är något nytt vilt och
fritt och obundet, som släppts in i den
gamla klosterskolan, med dessa målade
papper.
Nunnan manar förgäves. De andra
nunnorna skynda till vid bullret.
Slutligen få de fatt på de flygande
papperen. Men flera av de små barnen,
som tagit del i jakten, och fångat de
målade papperen från Carltons
nattkafé, de taga dem med sig hem.
Dagen därpå komma bekymrade
mammor till klosterskolan och fordra
undersökning.
Vem har fört nattkaféets frivola
bilder till barnen? — På allt detta
tänker den bleka nunnan, medan hennes
händer mekaniskt röra sig i vanda
rörelser.
Allt detta var det, som var orsaken
till, att det brev skrevs, som nu sitter
instucket under sidenrosetten på asken,
där madonnorna ligga instängda.
Hon vet också dess innehåll. Det
är madame la Supérieure, som skrivit
det. Och när detta brev skall anlända
till sin bestämmelseort, då skall den
lilla Ninette med de strålande ögonen
ej mera komma till skolan.
Sainte Héléne blir så tung till
sinnes vid den tanken. Hon tager asken
och vänder på brevet. Hon hade velat
riva sönder det, om hon bara vågat.
Då hör hon små lätta steg bakom sig.
Det är Ninette som kommer in i
skolrummet ensam, som hon ofta brukar
medan kamraterna leka utanför.
Hon smyger sig tätt intill nunnan.
"Säg, syster Sainte Héléne," viskar
hon, "du som är så intim med den
heliga madonnan, du kan nog säga mig,
om hon ej är nöjd med att jag lagt
hennes bilder i en så vacker ask . ..
mellan så fint silkespapper ..."
Vad skall nunnan väl svara, när
barnaögonen, som se upp mot henne,
äro så strålande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
