Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Direktör Groths ångest. Av Henning Berger. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dämpat belyst korridor med tjocka,
röda mattor, krämfärgade väggar och
vita dörrar, vars nummer voro av
mässing. Här var varmt och ombonat,
Frans ryste av välbehag. "Snubbla
inte över skodonen!" viskade
främlingen.
Nu såg han att längs golvlöparna
stodo utanför var dörr par av skor och
kängor, högklackade damskodon,
bred-tåade herrstövlar, lackerade skor, skor
i alla färger, dyrbara fotbeklädnader
med läster av trä och metall.
Korridoren svängde i åttatalsform, Frans
tappade huvudet och trodde att de
gingo i dubbelcirkel, vilket de också
gjorde, men den rödhåriga hittade.
"Här är det," sade han.
Genom en glasdörr syntes
ljussprickor, det var grändlyktorna som
oroligt rördes av blåsten mellan höga
brandmurar. Dörren Jedde till en altan,
mannen i kappan vred om nyckeln och
sköt ut sjömannen samt följde själv
efter.
"Det här är en piskbalkong,"
förklarade han, "nu stänger jag dörren
utifrån. Ser du det där fönstret snett
emot, det lyser ljus bakom portiärerna
— det är hans. Ensam kan jag inte nå
dit, inte i så’n här storm. Du —"
"Det kan jag," sade Frans, "jag
har hängt i masterna i full orkan då
hela riggen svängde som en karusell.
Vänta —"
Och han äntrade en stupränna som
om den varit ett tackeltåg, böjde sig
över och fick med händerna fatt i
fönstrets breda gesims. Därpå vände han
sig mot balkongen.
Främlingen rullade under kappan
upp ett rep.
yiDGt är wire," sade han, "och en
ögla i vardera ändan. Det sitter en
hake vid vänstra fönsterkarmen. Träd
öglan över den — det håller, ty det
är prövat vid en eldsvådemanöver."
Han lät kabeln skickligt susa
genom luften och den träffade som en
lasso. Frans behövde endast kränga
löpknuten över järnkrampan.
Mannen hade gjort fast stållinan vid
altanräcket och klättrade nu över som
en apa på en lian. Hans kappa
fläktade som ett segel. Då han med
otrolig vighet och muskelstyrka reste sig
upp slog vinden ut flikarna och han
liknade en ohyggligt stor läderlapp,
hängande vid en mur.
I detsamma som en stormvind
brakande slog ned i gårdsschaktet skar
han snabbt ut en liten kvadrat i rutan
med en glasmästardiamant, fångade
biten med en plåsterlapp, behandlade
på samma sätt innerrutan, stack in
handen och vred om stångrigeln, vilken
reglerade de moderna
sammankopplade dubbelfönstren. De öppnades som
en halva och strax efter stodo de bägge
inbrottstjuvarna stela och kappraka
bakom fönsterdraperierna. Rödhåringen
sköt ljudlöst igen fönstret, bucklade
ihop sin slokhatt och stoppade den i
hålet för att hämma draget. Så skilde
han försiktigt på gardinerna och
genom springan sågo de två männen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
