Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hur påven bor. Några anteckningar om Vatikanen. Av Karl Benzon. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR OWVATIKANE
AV Kärl Benzon.
Den i mångt och mycket store, i
mångt och mycket lille engelske
filosofen och statsmannen sir Francis
Bacon skrev för ungefär tre hundra år
sedan att »hus byggas för att bebos,
ej för att bekikas» — houses are built
to live in, not to look at.
Om ej Vatikanens ursprung hade
varit betydligt äldre än detta
tänke-språk, som väl knappast har eller haft
arkitekternas gillande, kunde man ha
trott att sir Francis åsyftade just denna
byggnad, rättare sagt detta
byggnadskomplex, då han formade sin paradox.
Ty alla som sett Vatikanens yttre torde
vara överens om att denna är just
ingenting att titta på. I följande rader
blir det följaktligen och huvudsakligen
tal om en del — visserligen
försvinnande — av vad »Kristi ståthållares»
boning har att bjuda besökaren i sitt
inre, i de salar och gemak och
källarvalv, vilkas antal ännu för ett halvt
århundrade sedan beräknades till en
siffra växlande mellan elva och tretton
tusen, men som nu reducerats till
respektive en tolvte- eller trettondedel
av denna siffra!
Vilket ju även låter höra sig.
Först någon liten historik över detta
ståtliga monument. Av lätt insedda
orsaker måste den bli skäligen
knapphändig, samtidigt med att forna
missuppfattningar skola skingras på
grundvalen av nyare forskningar.
Området på högra stranden av
Tiber mellan Monte Mario och
Gia-nicolo (Janiculum) var i forntiden känt
under namnet Äger Vaticanus, och den
lågt liggande delen av detta område
åtnjöt dåligt anseende på grund av
sin träskaktiga jordmån. Namnet
Vaticanus’ härledning är ovisst —
»därom tvista de lärda». Området
tillhörde ej det gamla Rom; ej heller
låg det innanför de stadsmurar som
byggdes av kejsar Aurelianus. I de
kejserliga trädgårdar, som lågo i denna
trakt, befann sig Neros cirkus. Vid
foten av Vatikanska kullen låg S:t
Peters gamla basilika.
Genom omfattande inköp av mark
förvärvade medeltidspåvarna hela
kullen och banade därigenom väg för
blivande byggnadsverksamhet.
Sam-färdsmedel med staden inleddes
förmedelst Pons JElius, som sträckte sig
raka vägen till Hadrianus’ mausoleum.
Ända till Sixtus V:s pontifikat förblev
denna del av Rom i enskild påvlig
ägo och lydde under särskild
förvaltning. Sixtus lade den emellertid under
stadsmyndigheternas domvärjo såsom
fjortonde »regionen».
Nu några ord om Vatikanska
palatsets arkitektoniska historia.
Påven Symmachus (498—514)
byggde bevisligen ett bostadshus till höger
och vänster om S:t Peters basilika som
gränsade omedelbart därintill. Mot
slutet av trettonde århundradet hade
Eugenius III:s, Alexander III:s och
Innocentius III:s byggnadsverksamhet
utvecklat Symmachus’ jämförelsevis
blygsamma boning till ett palatium,
som låg mellan S;t Peters portik och
Vatikanska kullen. Nikolaus III (fjärde
trean, som spelar en roll!) började på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
