Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Yngsta fröken. Av Hugo Falk. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vapensköldar — Ulvsjös illustrerade
släkthistoria. En rödkindad, klarögd
kammarsnärta tog därnäst hand om
henne och förde henne upp i ett rum,
stort och luftigt med stärkta, vita
gardiner för fönstren och en utsikt från
dessa, som nästan förtog henne andan.
Genom parkens härliga bestånd av
lummiga, rakstammiga lindar och
torn-spireliknande idegranar glittrade det i
blåaste blått med reflexer av silver —
det var Ulvsjön — det vackraste
vatten i mellersta Sverige. Och luften!
Den slog emot henne med en livgivande
kraft, och hon inandades den med
fulla lungor — det smakade efter
fabriksskorstenarnas rök och de gråa
gatornas osunda dunster. Karin tänkte
som så: den som kan vara elak
i denna ljuvlighet, den skall vara elak
av hjärtats grund. Och sedan hon
sköljt resdammet av ansikte och händer
och frikostigt använt frisertången,
sprang hon nedför trapporna för att
hälsa på sin ende morbroder, den
förfärlige Danton.
En högrest, mager gammal man,
med en ståtlig och utspringande
höknäsa, pointerande hans aristokratiska
profil, tog emot henne, i det han lade
sin hand på hennes hår och böjde
hennes huvud bakåt.
"Du är inte lik din mor och inte
dina systrar heller och det är då en
bestämd fördel," sade den
förskräcklige gamle herrn, under det han skarpt
mönstrade henne från häl till hjässa.
"Och naturligtvis är det ännu bättre,
om du ej brås på dem i fråga om inre
egenskaper."
Det var ju gräsligt! Huru hon tänkt
sig mottagandet — aldrig hade hon
drömt det på ett sådant sätt. Och detta
gamla hökansikte, som borrade sina
blickar in i hennes med ett uttryck av
elak förvåning, som retade henne
obeskrivligt !
"Det är första gången jag hör lik-
heten med mor och systrar betecknas
såsom skamlig," sade hon upproriskt.
"Skamligt! Å, nej, det är den
naturligtvis inte. Den hör till sådana
obehagligheter, som man inte rår för. På
mig verkar emellertid olikheten
synnerligen angenämt. Vi äta middag
klockan sex — roa dig bäst du kan
till dess, kära barn," och den älsklige
gamle tog en sliten rothatt från
hangaren och en grov knölpåk från
käppvrån och begav sig ut i det fria.
Sannerligen! Det låg ingen
överdrift i att kalla denne man för Danton!
Karin var så ond, att det brände i
kinderna, och hon knöt sin lilla hand och
lovade, att han "skulle få se" — vad
nu detta kunde betyda. Så begav hon sig
ut för att bese angvirångerna och stod
klockan sex fix och färdig i förmaket
för att mottaga sin obehaglige onkel.
Och han kom, mer lik en rovfågel än
någonsin, nickade kort åt sin
systerdotter och frågade betjänten "vad tusan
han menade med att ringa fem minuter
för sent?"
Denna plågade individ med
enhörningarna på varje åtkomligt ställe på
sin kropp svarade ödmjukt, att
tornklockan visade precis sex, varpå
husbonden å sin sida förklarade, att det
vore en förb. lögn och att han skulle
köras ur huset utan betyg, om det
hände en gång till. Sedan han därefter
påpekat betjäntens skyldighet att inte
svara ohövligt, tycktes han helt
upppiggad och tågade med sin niéce in i
den vackra matsalen, där en mängd
ståtliga och delikata rätter fingo en
pikant bismak av det gräl, som den
gode gamle herrn utan avbrott lät flöda
över sina läppar. Den unga flickan
avhörde denna egendomliga monolog med
ett visst intresse, som nådde sin spets
då hennes onkel, vid avsmakandet av
en kräm, i förbigående meddelade sin
avsikt att omedelbart efter middagens
slut begiva sig ned i köket och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
