Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde säga om henne, men inte gjorde
hon sig till. Nej, det vore synd att säga.
Det där, att en flicka var en ranka, som
prompt behöfde ett stöd — akta dig för
det, som de sade i kök. Antagligen
tyckte hon det var ett streck i
räkningen, att man hade bedt att få träffa
henne. För hon ville naturligtvis
mycket hellre stå och stirra på fönsterna i
Sidenhuset, tills det gick hål i glaset.
Men nu tog man naturligtvis en bil
Klockan var tio minuter före tolf,
när han började sin promenad framför
riksdagshuset. Han gick långsamt af
och an, spejande åt än det ena, än det
andra hållet efter en solstekt halmhatt
med ett urblekt blått sidenband. Men
det hade han ingenting för, ty inte
förrän på slaget tolf kom hon, och då var
det någonting i hennes yttre, som
gjorde, att han inte såg, att det var
hon, förrän hon var alldeles inpå
honom.
"Tänk, att ni, som är stockholmare,
kan vara punktlig," sade hon förvånad.
"Jag har gått här i tio minuter."
"Det var kolossalt. Hvad skulle det
vara bra för?"
"Jag vet inte. Nå, har ni sålt
potatisen?"
Hon smålog litet, bara så pass, att
han såg en skymt af tänderna.
"Snälla ni," sade hon, och han
erfor en besynnerlig känsla af litenhet.
"Till den där gumman?"
"Ja. Fast jag lät dem förstås bjuda
öfver hvarann, några stycken."
"Det var vådligt."
"Och på det viset fick jag tjugu
kronor mera än hvad hon först bjöd,
och dem skall jag köpa saker för. Jag
har redan köpt mig en hatt."
Ja, det hade hon verkligen. Han
såg ett ögonblick på den nya
hufvud-bonaden. Det var en rund halmhatt
med ett grönt sammetsband kring
kullen. Det var ingenting på den, som
stod upp i luften, och ingenting, som
såg ut, som om det tänkte trilla af. Han
erfor en känsla af underlig sympati.
"Det var en förtjusande hatt," sade
han tvärt.
Jenny blef långsamt purpurröd.
Hon sneglade ett ögonblick på honom.
De ljusblåa hade ett nästan skyggt
uttryck, och det kom hans egna ögon att
bli litet lifligare. Om han hade kunnat
se sig själf, skulle han för första gången
i sitt lif ha haft den behagliga känslan
af, att han var ganska vacker.
"Ska vi stå här hela dagen?"
frågade hon plötsligt.
"Nej, men hur vill ni ha det? Hvai
ska alla de där sakerna köpas?"
"På Drottninggatan."
"Nå då gå vi dit, då. Och sedan
beror det på, om ni skrifver under mina
planer. Tror ni, att ni går och köper
saker mer än en timme?"
"Nej, det tror jag inte," sade hon
med en ansats till bestämdhet. "För
det är bara tolf och sjuttiofem, som ska
köpas upp."
"Och hvarför precis tolf och
sjuttiofem?" De vände sig om och satte sig
i gång mot Norrbro.
"Jo, för det är det, som är kvar af
de tjugu, som jag vann på affären. De
äro mina egna, för det anser jag, att
de äro. En annan hade kanhända inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
