- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
1006

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts. och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Björnskäret. Det var märkvärdigt,
men hon kunde verkligen ro, och det
var precis hvad han aldrig hade kunnat
lära sig ordentligt. Men han hade
verkligen flax, för det, han inte kunde, var
det alltid något fruntimmer i hans
om-gifning, som kunde.

"Nå?" sade hon intresserad.

Fritz tittade upp från hennes
sol-stekta vrister, som lyste fram genom
sandalerna. Det var så varmt, att man
kunde gå barbent och spara strumpor.

"Jo, det gick ganska bra, fast det
höll förstås på att stranda på Tyra."

"Tyckte hon illa om det?"

"Kolossalt. Hon säger ju aldrig
otrefliga saker så absolut direkt annat
än åt Ingeborg, men jag begrep, att
hon tyckte, det var väldigt
oför-skämdt."

Jenny satte ut underläppen litet.

"Oförskämdt? Ni började förstås
galet. Ni skulle förstås ha sagt med
detsamma, att det var för att göra fru x
von Lake en alldeles förfärlig tjänst.
Och mostrarna också."

Fritz såg intresserad på
underläppen.

"Tror ni inte, att jag gjorde det,
då? Det gjorde jag visst, det. Jag lade
ut det precis så som ni sade. Men folk
har så olika sätt att se saker. Jag tror,
att jag bäst kan beskrifva Tyras
uppfattning, om jag säger, att hon anser,
att en bildad människa alltid skall ha
någon sorts fånighet för sig. Arinars
är det inte riktigt."

"Sa hon det?"

"Ja, det vill säga, hon sade inte
precis så, men det var det, hon
menade. Nå, i alla fall gick det ju. Men

att det gick, det var nog min egen
förtjänst."

"Så?", kom det en smula kort.

"Ni förstår, att jag började gnälla
litet om mig själf." Han af bröt sig.
"Tyra är ganska fästad vid mig —
märkvärdigt nog."

Han observerade, att färgen på de
runda kinderna blef en liten nyans
bjärtare och fortsatte lifligare:

"Och när jag hade pipit en kvart,
så gick det. För resten tror jag, att
när allt kommer omkring, så tycker
hon själf, att det är utmärkt roligt.
Ingeborg är ju nästan fulldresserad,
och Lydia och Agnes äro ju i
fullkomligt vildt tillstånd. De äro naturligtvis
riktiga läckerbitar för den/ som har
gåfvan."

Jenny tittade inte på honom, men
hon drog på munnen. De ljusblåa
följde båten, som försvann bakom
holmen.

"Men om Ingeborg är fullt
dresserad, som ni säger, så får ju fru von
Lake ingen nytta af det."

Fritz å sin sida följde med blicken
en liten svagt tegelröd hårstrimma,
som buktade sig nedåt den fasta runda
halsen.

"Man får väl hoppas, att Ingeborg
utan Tyra inte är densamma som
Ingeborg med Tyra. För resten brukar
reaktionen vara en mycket viktig
faktor i naturens hushållning. Tyra sade
också själf, att Ingeborg är alldeles
omöjlig, när det gäller städning, och
mamma är förfärligt noga med
städning.

Det blef en liten stund tyst under
albusken. Ute bland vassen slog en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/1014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free