Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ganymedes och örnen. Av Frank Heller. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ha, eländige tullsnok — jag gjorde
hotande gester, som om jag ville klättra
bort till honom för att slå ihjäl honom
med händerna; han vinkade artigt med
revolvern och skrattade så att han låg
dubbel. Ah, jag skummade av raseri!
Redan hade jag som genom ett under
undkommit en gång, endast för att bli
hånad av ödet på detta vis, man kunde
bli vansinnig. Fängelse, fängelse i
Frankrike eller Tyskland, så fort vi
kommo ned, och han visste det, han
sköt ej mer! Det var så att man kunde
bli vansinnig . . . och då, plötsligt, sände
mig den heliga jungfrun en idé, ett
minne: minnet av M. Pathou och hans
erfarenheter under våra luftresor!
Denne fete tyske tulltjänsteman . . .
med ens började jag handla.
Föröver med höjdstyret — ilmarsch
nedåt; sidostyret över åt höger, en
gliring som ett bergras (faller du av,
fete vän, är felet ditt eget) — haha,
hur känns det, min gode tullsnok!?
Nedåt, nedåt igen, från
åttahundrafemtio till sjuhundra på sex sekunder
— det går fortare än hissarna du är
van vid, inte sant? En liten spiral
över åt vänster (magen sitter till
vänster) — och hur mår din mage, min
gode vän, som vill sätta mig på
fångkost? Haha, haha! Du skall sätta mig
på fångkost! Först skall du äta ditt
bröd i ditt anletes svett — det bröd du
redan har ätit! En gliring på vingen
(min specialitet, publikan) snett nedåt
åt höger (man måste bereda sina gäster
omväxling, även om de äro ofrivilliga)
— och vad säger du nu till att komma
på fast mark ? . . .
Nej, monsieur, det är mig omöjligt
att beskriva för er de manövrer jag
utförde denna aprilmorgon i M. Pathous
monoplan med denne ofrivillige gäst
ombord! Jag gled, jag stupade nedåt i
vansinniga lutningar, jag tvärstannade,
jag vred av i fantastiska vinklar —
jag spelade på min ratt som en virtuos
spelar på sin fiol. Endast icke med
sordin — och då och då vände jag mig
om, som experimentatorn i ett
laboratorium, för att iakttaga verkningarna
av min medicin. Ah, denna feta tyska
mat och detta goda muncheneröl — de
ge underbara resultat i ett aeroplan
som får verka på en känslig natur.
Denne tjocke tulltjänsteman, som ville
arrestera mig — jag säger er,
monsieur: det var fantastiskt! Fram och
tillbaka, kastade hans mage honom,
som en lös stupränna kastas i ett
åskregn — en passande bild, monsieur,
en mycket passande bild! Och ändå
— ty ni känner dessa tyskars envishet
— ändå vägrade han i det längsta. . .
Gång på gång vände jag mig om med
en frågande gest åt boken med det
skrivna som låg bredvid honom, och
han svarade blott med en blick av
van-mäktigt hat ur sina grönblå ögon. Då
och då famlade han efter revolvern —
förgäves; ty han var så uppskakad att
han knappt kunde lyfta handen från
monoplankanten. Gång på gång, jag
vet inte hur länge, måste jag förnya
min bittra kur, och jag började redan
frukta att mina olje- och
bensinbehållare skulle förlora allt sitt innehåll,
innan jag blev färdig med denne
tullman, om än inte på samma sätt som
han förlorade sitt. . . Då, när jag själv
var halvt på väg att bliva yr i magen,
föll hans huvud med de tre hakorna
tungt framåt och han nickade ett svagt
men tydligt: ja!
Ja! Han gick in på mina villkor!
Monsieur, ingen förälskad yngling har
mottagit ja-ordet med större lättnad
och förtjusning än jag mottog det i
detta ögonblick av den fete tullmannen.
Jag började låta aeroplanet rusa nedåt
för att så fort som möjligt landsätta min
passagerare, då jag erinrade mig den
armes tillstånd och ändrade vår
nedgång till en stillsam vol plané, en
sjuk-hus-vol-plané. Sakta som ett liktåg lan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
