Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från källaren till vinden. Redigerad av Ida Norrby. Med 3 bilder - Sparsamhet i hushållet - Om svinkött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bränsle utgör också en dryg utgift
på det direkta hushållskontot. Det
gäller alltså för husmodern att nyttja
ut spiselvärmen i mesta möjliga mån.
Vid långkok av ärter, kål eller dylikt
bör man passa på att använda värmen,
medan det ändock måste brinna i
spisen. Man kan t. ex. ställa till med bak,
Detta köttslag kan sägas ha uråldriga
anor här uppe i norden. Vid de gamla
nordboars gästabud var den helstekta
grisen huvudrätten, och inte ens
Valhall var i deras tankar fullkomligt utan
galten Särimer, vilken — som det ägnar
och anstår en överjordisk galt — varje
morgon var lika slaktfärdig, huru
mycket man än hade frossat på hans
läckra kött under föregående aftons
gästabud. I våra dagar känner man
andra läckerheter, men än i dag
försvarar svinköttet sin plats både på rik
och fattig mans bord. Kanske har det
allra största betydelsen för
landsbygdens befolkning. Ett svin är ej svårt
att föda upp. intet djur lämnar större
slaktvikt i förhållande till den levande
vikten, och intet djur lämnar så litet
slaktavfall som svinet. På grund av sin
stora fetthalt har svinkött större
näringsvärde i förhållande till sitt pris än
något annat av våra slaktdjurs kött.
Den stora fetthalten och köttets
beskaffenhet för övrigt gör visserligen, att
man ej utan svårighet kan förvara det
färska svinköttet för längre tid än några
dagar, men i stället lämpar det sig så
mycket bättre för saltning. Vid
salt-ning av svinkött, går relativt mindre
mängder av näringsvärdet förlorade än
vid andra köttslag. Dessutom tröttnar
man ej på det salta fläsket, vilket man
däremot lätt gör på det färska.
Naturligen kan ett så fett köttslag
ej räknas till de mest lättsmälta födo-
strykning eller eljes inpassa en
matlagningsdag, då man på en gång gör i
ordning en hel del rätter för en tid
framåt. Ett sätt är ju att man vid
långkok använder sig av koklåda, vilket
redan i ett föregående häfte förordats
och närmare beskrivits.
ämnena — isynnerhet ej det mycket
feta och det mycket salta — och är
knappt att rekommendera för personer
med svag matsmältning. Men i stället
är det tillsammans med stärkelserik
föda, ett ovärderligt födoämne för dem,
som ha strängt arbete ute i friska luften
och följaktligen behöva fettrik näring
och kunna fördra eri något hårdsmält
föda. Lätt rökt skinka kan emellertid
fördras även av ganska svaga magar.
Färskt fläsk bör gärna serveras med
någon syrlig frukt emedan syran
underlättar matsmältningsarbetet.
Svinkött är ej rikt på smakämnen
och ej heller förekommer
"purinäm-nen" i någon nämnvärd mängd i detta
köttslag. Men i stället är faran för att
köttet skall innehålla hälsovådliga
parasiter (dynt och trikiner) ej utesluten.
Så vitt möjligt borde man aldrig förtära
annat svinkött än sådant, som blivit
besiktigat, och i vilket fall som helst
bör allt svinkött kokas eller stekas
synnerligen väl. Detta gäller
isynnerhet "det färska köttet, ty genom grundlig
saltning och rökning oskadliggöras
vanligen parasiterna.
Gott färskt svinkött har fast
konsistens, och musklerna äro mycket
fintrådiga. Färgen varierar något på olika
kroppsdelar, vanligen är den blekröd
eller rosenröd, men vissa
muskelpartier äro nästan vita. Fettet
förekommer hos svinet dels insprängt i
musklerna — fläsket säges då vara ’Van-
OM SVINKOTT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
