Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - På amorösa vingar. Av Frank Heller. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nickade tankfullt utan att säga något. Jag var på väg att övergå till andra underavdelningar av Frankrike för att berömma dem, då han plötsligt hejdade mig med ett grepp i armen.
— Nom d’un.. . Bon Dieu, har ni någonsin sett maken?
Jag följde riktningen av hans blick under mösskärmen och satte mig plötsligt rakt upp på stolen. Herr Leroux hade rätt i sin fråga. Jag hade verkligen aldrig sett maken. Inte ens i Frankrike, i detta land av sköna och graciösa kvinnor, hade jag sett maken.
En öppen vagn hade svängt ut på torget från en av sidogatorna och rullade sakta förbi oss med ett stillsamt rassel mot gatstenarna som var nytt och ovanligt efter Paris. Inne i den sutto, i två toaletter som helt och hållet trotsa min beskrivningskonst men som tycktes vävda av blomblad och morgonskyar, tvenne damer, unga, ingen av dem över tjugufem, och vackra — men nej! Min sångmö besvarar endast med axelryckningar alla mina begäranden om pregnanta adjektiv. Fräscha, strålande och med detta uttryck av både kvinnlighet och intelligens, som tycks vara de franska kvinnornas med ensamrätt...
Sådan var den syn som mötte mina ögon och som föranlett herr Leroux’ utrop. En sekund snuddade en av de båda damernas blick vid oss båda, och jag hann (trots detta) med att iakttaga att hon var den yngsta, innan vagnen svängde om ett gathörn och tog de båda bort ur vår åsyn. Jag flyttade min blick
till aviatören Leroux.
— Herr Leroux! ... Ni hade rätt. Aldrig har jag sett maken. Upp — i väg till er maskin, låt oss förfölja dem —
— Seså, monsieur. Det går inte för sig. De skulle bli stötta om vi gåve dem en dylik lufteskort, dessa båda änglar. Låt oss i stället fråga kyparen vilka de äro.
Den vördnadsvärde åldring som serverat oss, anlände skyndsamt vid herr Leroux’ lystringsrop, åhörde tåligt hans och mina svulstiga beskrivelser och lade därpå pannan i tredubbla veck.
— Chiffondräkter och vårkappor från Paquin, en öppen vagn — diable, kypare, ni vill inte säga att ni inte vet! Två francs i pourboire, om ni är intelligent, ropade herr Leroux, förenande alla sina angreppsmedel.
Kyparens panna klarnade hastigt — anspråken på drickspengar äro mindre i Bourgogne än i Paris — och han sade:
— Chiffondräkter och en öppen vagn — men det måste vara m:me Delahaye på Chåteau Beausoleil.
— M:me Delahaye, är hon gift? ropade jag.
— M: me Delahaye — är han mormon, denne monsieur Delahaye? ropade herr Leroux. Har han två hustrur,
garçon?
— Men, monsieur! Monsieur Delahaye, som äger slottet därborta! Han riktade ett upprört pekfinger mot en punkt bland höjderna runt omkring.
Det måste varit m:me Delahaye med sin syster.
Jag andades lättad, och herr Leroux sade:
— Slottet därborta! Hör ni, monsieur? Slottet ni talade om nyss! De bo där, dessa änglar, och vem vore värdigare därtill? Vad heter m:mes syster, garçon, s’il vous plâit?
— M:lie Fleuron, monsieur — tack, monsieur... ty han fann sig plötsligt som ägare till den av herr
Leroux utfästa belöningen för eventuellt skarpsinne. M: lie Aimée bor hos sin syster, monsieur. Är det ni som skall ha uppvisning här i eftermiddag, messieurs?
— Aimée, Aimée, upprepade herr Leroux, i det han betraktade slottet på höjderna ovanför Montbrive med magnetiska blickar. Aimée...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
