Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligen saker som kunna intressera
er men ingenting . . .
— Var står Leporescu? avbröt
monsieur Kessel hårt. Jag har inte tid att
läsa igenom hela er packe, Didier.
— Rumänern? Femtonde sidan,
nederst, monsieur. Ingenting
misstänkt tyvärr, monsieur.
— Ingenting!... Ni är alltid så
tvärsäker, Didier. Det har alltid
varit. . . Monsieur Kessels ögon flögo
genom sidorna medan han talade. Det
är ert. . .
— Största fel, tänkte ni säga,
monsieur. Förlåt mig.- Leporescu har
verkligen levt så fritt från misstankar som
möjligt sedan en månad till —
— Så mycket mer skäl att
misstänka honom.
-— Sedan en månad tillbaka. Han
är upp över öronen förälskad i en
ung belgiska och har glömt hennes
fädernesland helt och hållet för henne.
— Och hon?
— Är dotter till en av våra mest
aktade juvelhandlare, som ni ser i
papperna, monsieur. Möjligen är det
faderns andra juveler Leporescu är
efter. Den ende som jag misstänker av
våra aderton protegéer är Klotz.
— Juden ? Var står han ?
— Sidan tjugu, här uppe,
monsieur. Jag har haft honom under
speciell bevakning sedan den 28 juni.
— Samma dag som. . .
— Samma dag som mordet i
Sera-jewo. Den 30 fick han telegram.
— Att?
— Att han genast skulle infinna sig
i London för affärer. Dagen efter reste
han också.
— Till London?
— Till London! Men monsieur, ni
måtte väl minnas var Klotz sorterar!
Aachen, B 79! Han reste till
Vlis-singen men glömde att fortsätta till
London. Han tog i stället tåget till
Amsterdam och Rheine. I Rheine
träffade han sin chef.
— Ah! Monsieur Kessels ton var
fruktansvärd.
— Den 4 juli var han tillbaka igen
i Liége. Och sen dess har han legat
sjuk.
— Sjuk! Didier, att ni. . .
— Just det, monsieur. Det sade jag
mig genast själv, och följaktligen har
jag haft Klotz under den skarpast
möjliga uppsikt. Men han har inte satt
sin fot utom dörren förrän i dag.
Telefonen har vi avlett och kontrollerat alla
samtal. Ingenting alls, monsieur.
Och . . .
— Brevduvor?
— Huset är genomsökt två gånger
av Pierre och Felix — för
elektricitetsverket. Det finns ingenting att
upptäcka. Och vartenda brev har öppnats.
Just därför, monsieur! . . . Stämmer
min rapport med Gastons, monsieur?
Monsieur Kessel, som slutat
läsningen av dokumenten, flög upp från
stolen och stirrade framför sig utan att
säga något. Hans ansikte var så grått
som ett blad som vissnat i
sommardammet.
— Ingenting, mumlade han,
ingenting ! Vad ä r det för nya krafter de
ha i elden? Ingenting! Han kastade
från sig pappersluntan; Gaston lade
sakta sin ned på bordet, och såg på
sin chef som de dödsdömde måste ha
sett på Cesar. Plötsligt ryckte
monsieur Kessel till.
— Nå, och bilen? Vår sista tråd!
Vår sista tråd, Didier. Ni sade att
ni utfört de order ni fick?
— Ja, monsieur. Signalementet är
sänt landet runt — så pass vi kunde
ge det. Den bör vara stationerad i
Bryssel, efter numret. Jag
telefonerade dit för upplysning. Vi kunna ha
svar när som helst. Och . . . och det
är den sista tråden, monsieur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
