Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En flykt mot solen. Av Frank Heller. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å färde? Var det ett nytt Sedan? Var
det Frankrikes själaringning? Intet att
frukta, sade tidningarna; allt går väl;
endast taktiska rörelser. Stämningen
i armén är utmärkt, och allt går väl.
Särskilt ha våra tappra aviatörer
utmärkt sig. . .
Därpå meddelades det plötsligt en
morgon att regeringen lämnat Paris.
Spöksynerna från 1870 reste sig––––
Och så, samma eftermiddag fick m: me
Leroux ett brevkort, som i all sin kalla
och svarttryckta formulärstil, för henne
tycktes tryckt med blod:
Jäg år friska särad.
I och med detta brevkort förlorade
tiden åter den makt den tagit sig över
henne. Det finns dagar och minuter
som äro så långa att de upphöra att
existera efter vartannat. Sårad —
hur? Var? Fanns det hopp . . . eller . . .
Tankarna malde, malde, malde tomt.
Därför visste hon icke om någonting;
icke om slaget vid Marne, icke om
Paris’ räddning från
fyrtiotvå-centi-meters-mörsarna, förrän hon en dag
erhöll ett nytt meddelande.
Det var ej längre något brevkort,
denna gång, det var en officiell
skrivelse, på genomskinligt papper med
republikens vapen och en massa officiellt
tryck i vänstra hörnet. Efter flera
fruktlösa försök att läsa den — överallt
såg hon svarta ränder, svarta ränder
— lyckades hon äntligen.
Madame,
Vi ha äran meddela Er att Er make,
aviatören-sapören 372, Georges
Leroux, som den 21 augusti särades pä
en flykt, varunder han visade
osedvanligt mod och en rädighet som är
höjd över beröm, denna dag pä
sjuklägret blivit dekorerad med
Hederslegionens kors. Det är pä Eder makes
särskilda och enträgna begäran vi
härmed meddela härom.
Dessutom meddela vi, likaledes pä
Eder makes flera gänger upprepade
bön, att det genom speciellt tillständ
av Generalkvarteret, och i hänsyn till
de tjänster Eder make gjort armén och
fosterlandet, är Er tillätet att, om Ni
önskar det, uppsöka honom i Reims,
där han för ögonblicket värdas för sina
sä ädelt erhållna blessyrer.
Vi lyckönska Er, Madame till att äga
en sä tapper och oförfärad make.
För 9: de luftkär ens chef,
H. Dugeumaux,
F. S:t Blois.
Det gick runt för henne; hon såg
stjärnor, solar och kors —
hederslegionens kors — och överallt mellan
dem de drag hon aldrig vågat hoppas
att få se mer. Äntligen kunde hon
öppna ögat, som sved av tårar som
ville fram men ej kunde, och famlande
ge sig ut för att få veta hur hon kunde
komma till Reims.
En och en halv dag senare — ty
så lång tid tog det att komma fram
mellan truppkonvojer och ambulanståg
— såg hon äntligen dubbeltornet lyfta
sig mot en ljusnande österhimmel.
Hon hade rest med ett civiltåg, ett av
de få som bragte folk ut till de hotade
ängderna i Champagne; och med
girigt lyssnande öron hade hon hört
otaliga berättelser om slaget vid Marne,
om de fruktansvärda inkräktarnas
tillbakatåg, om hur Sedan förbyttes i
Jena. Hon hade lyssnat i timvis till
samtal och politiska utläggningar om
generalen från söder, den tjocke,
vass-ögde Joffre; hon hade gråtit och jublat
om vartannat av att lyssna till
berättelserna om allt vad Frankrikes fåglar
gjort under dessa hemska veckor. Hon
hade hört namn nämnas, Brindejonc,
Garros; och vid tre tillfällen brustit i
störtgrat vid ett annat namn, som var
henne ännu mera välbekant — det
namn hon bar sedan fyra månader, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
