Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men ni hörde ju vad herr Marty
sade om bilen, monsieur.
— Jag hörde det, och jag måste tro
på det, eftersom han omöjligen kunde
ha förberett den gamle betjänten. Men
om också herr Marty var oskyldig
beträffande den falska bilen, behöver det
inte betyda att han har rent mjöl i
påsen för resten. Lade ni märke till
hans utseende, Gaston?
— Ja, monsieur!
— Fann ni det sympatiskt? jag vet
inte, men — —
— Vad, monsieur? Vill ni in till
Liége, till Rue Madeleine?
— För sent, Gaston. Vad jag skulle
ha lust till, vore en liten extra visit hos
herr Gilbert Marty!
Gaston såg tyst på sin chef.
— Och kontoret, monsieur? Er
dotter och den unge svensken, som
inte svarade?
Herr Kessel gjorde en axelryckning.
— Ah, bah, Gaston! Det är
naturligtvis som ni sade — klockan är ju
halv ett och mer till. Ungdomen kan
alltid sova.
Han tvekade ett ögonblick och
tycktes därpå fatta ett hastigt beslut.
— Kör tillbaka, Jean, så långt som
genom byn vi passerade på vägen ut
till monsieur Martys villa. Håll där.
Bilen svängde hastigt och höll sex
minuter senare inne där herr Kessel
sagt. Rakt förut, vid kanten av
landsvägen, reste sig popplarna i herr
Martys allé. På sidan om den, mellan
villans park och den plats där herr
Kessels bil stannat, sträckte sig ett
åkerfält som redan var avmejat, och
där sädesskylarna reste sig som
uppslagna tält i nattljuset.
Herr Kessel var ur bilen i samma
ögonblick den stannade.
— Håll er här, Jean. Följ med,
Goriau, och ni, Lecoq. Vi ta vägen
tvärs över fältet dit bort: Det kan
hända att jag kommer att behöva er.
Efter tio minuters marsch voro herr
Kessel och hans medhjälpare framme
vid utkanterna av parken. Herr Kessel
tvekade ett ögonblick.
— Låt oss först gå till garaget,
mumlade han därpå. Vem vet––––
Gaston såg forskande på sin förman,
som vek av åt höger längs parkbrynet
runt vilket en låg stenmur sträckte sig.
Höga akacior, ekar och lärkträd lyfte
sina lätt prasslande kronor mot
augustihimlen; plötsligt upphörde de, och
genom samma ljusning som Gaston lagt
märke till vid besöket hos herr Marty
för en stund sedan såg man ända upp
till villan. Den låg lika gråvit och tyst
som förut. Det lyste ännu i ett av
fönstren i bottenvåningen — rummet
med telefonen, där herr Marty setat vid
deras ankomst nyss. Medan de under
herr Kessels ledning försiktigt följde
kanten av ljusningen i parken erinrade
Gaston sig plötsligt sin förmans ord för
en stund sedan och kastade en ofrivillig
blick västerut. Därborta lyfte sig de
två höjder han och herr Kessel då talat
om mot den rökstripiga himlen. Ingen
som ej visste det kunde ana vad deras
runda toppar gömde på, vilka
dödsreserver som slumrade innanför dem.
Låg det någon mening i herr Kessels
ord för en stund sedan? Gaston
kastade sina tankar fram och tillbaka i
försök att finna en. Plötsligt märkte han
att herr Kessel hade stannat framför
honom och flyttade tankarna tillbaka till
det ärende de nu borde syssla med.
Herr Kessel stod och såg in mot en
räcka låga grå hus vid vilkas fasader
parken tvärt slutade. De liknade
närmast fabriksbyggnader. Herr Kessel
vinkade på den civilklädde polismannen
från Liége.
— Lecoq, sade han, hör på!
Känner ni till monsieur Marty däruppe?
— Något litet, monsieur. Jag har
en syster som är gift i Herve. Hennes
man arbetar på monsieur Martys fabrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
