Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Excellensens kvarglömda papper. Av Thomas Thorn. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kaféet. Han frågade om Block fanns
där och fick ett nekande svar. Sedan
gick han med klockan i hand nio gånger
runt om automaten och ringde därpå
på nytt upp kaféet. Rockvaktmästaren
svarade, och Damm sade:
— Godkväll, det är Block! — Om
någon frågar efter mig, så är jag på
Djurgårdsbrunn. Kommer inte i kväll,
förstår Johansson. Gonatt. —
När Damm kom ut från automaten
såg han på klockan och sade till
stjärnorna :
— Om två minuter är Ek där. Sköt
honom, Johansson!
Därefter tog han en bil och for med
lovlig hastighet till kaféet.
När Johansson tog Damms överrock,
frågade denne:
— Är Block här? De sista
minuterna hade för honom varit fyllda av
det djärva hasardspelets spänning, ett
spel om minuter: Block kunde ha
kommit före Ek. Men Johansson lugnade
honom:
— Det var då ett förbannat
skrikande efter Blocken, ja, förlåt, hr
doktor! Men först var det en som ringde,
och sen ringde Block, och för fem
minuter sen var han Ek i
Stockholmsbladet här och frågade med andan i
halsen. Block är på Djurgårdsbrunn
och Ek for efter som en hurrande fan.
Han svor över att bilen dröjde, och Ek
är annars en fin karl. —
Erik Damm gav sig tid att tända en
cigarrett i tamburen; spelet var hans
för stunden, hans markbricka var rågad
med vunna minuter.
Han gick långsamt in i det lilla
kaféet, halvtomt och tyst som vanligt.
Vid ett bord satt Sveriges två kvickaste
karlar och teg i varandras sällskap,
rädda att i oförakt bortskänka någon
smula till varandra. Damm nickade åt
dem, och beställde en whisky av en
konstgjort blond och vänlig flicka. Hon
kom med whiskyn och ville börja ett
samtal. Erik Damm behärskades av
den lycklige spelarens goda humör och
gav henne de åtrådda krogartigheterna.
Han gav sig god tid, Block måste ju
komma, och gjorde flickan både
förvånad och glad med sin vänlighet;
Damm ansågs annars för "fjär". Till
slut frågade Damm, halvt i förbigående:
— Men var är Blända i kväll.
— Hon har frikväll, lyckliga hon,
superar med Block på Djurgårdsbrunn.
En bil susade fram i vansinnig fart
över det midnattsmörka
Ladugårdsgärde. Motorns ilskna sång verkade
som en lugnande dryck på Erik Damm.
I första ögonblicket, när han märkte sig
utsatt för ödets oförskämda drift, hade
behärskningen svikit honom, denna
kalla överlägsna behärskning som
ansågs lika oskiljaktig från Erik Damm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
