Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Husvill. Av Gustaf Ullman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När journalisten Hallvik för sjunde
gången på knappt sex år nödgades flytta
från den enkla, men lugna lägenhet han
hyrt hos sin vän revisor Bleck, greps
hans trötta, men ännu nervösa hjärta av
obetvinglig oro. De voro så goda
vänner, Beck och han, kände varann och
varandras vanor och respekterade dem
ömsesidigt. Och hur väl hade de —
åtminstone Hallvik — ej trivts i den
där tripletten, där revisorn haft sitt
sovrum och ett agenturkontor, och
journalisten sitt trygga hemvist från
morgonkröken till fram emot middagen. Ty,
Hallvik hade så att säga sena vanor.
Dels var han av nattjänstgöring
upptagen utomhus större delen av dygnets
mörka tid. Dels älskade hans ensliga
sinne dessa fridlysta timmar, då
spårvagnar och åkarhästar slumra i sina
stall, borgerskapet i sina. — Alltnog,
han ofredade i regel ingen, men krävde
HUSVILL
AV
blott för egen del att få vara i fred
sådan han var, precis sådan. Han ville
inte förneka, att man — kanske
isynnerhet han själv — kunde ha skäl att
i vissa avseenden önska sig honom en
smula annorlunda. Men därvid var,
menade han, numera inte mycket att
göra. — Han nalkades de fyratio och
hade redan av tidiga
ungdomsupplevelser danats till en figur för sig. —
Revisorn hade lärt sig förstå och väl
även något sätta värde på den figuren,
med alla dess egendomligheter och
skröpligheter. Det var honom ofta ett
säreget nöje, när Hallvik kommit hem
vid 1—2-tiden på morgonen, att ropa
vännen in till sig med ett:
— Vill du inte ta dig en grogg? —
Vilket Hallvik aldrig hade något
emot. Han fann det förtjusande, men
högst naturligt! — Den tiden kom
stackars Hallvik senare att bittert
sakna. — Att deras vägar skildes åt,
berodde alls inte på någon som helst
brytning eller bristning i vänskapen.
Nej, utan på en i och för sig helt
glädjande händelse, lycklig åtminstone för
Beck.
Revisorn hade tröttnat på sitt
änk-lingskap — det vill säga, sedan han
råkat allvarligt förälska sig i en ung,
älskvärd och vacker flicka av god
familj och husliga instinkter. — Nog
blev Hallviks gratulation vid det
överraskande meddelandet åtskilligt sötsur.
Han unnade Beck all tänkbar trevnad
och lust i livet och fann hans val av
ledsagerska över varje kritik. Men han
insåg också tvärt, att deras
ungkarlsidyll i tripletten inte skulle passa ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
