Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Arméernas örnar. Av Edv. Dahlbeck. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land blir därför frånvaron av
luftskeppshallar en stor olägenhet.
I allmänhet tycks som sagt
flygvapnet i högre grad än man hoppats
ha frigjort sig från sitt beroende av
väder och vind. Som de flesta
flyg-spanarna äro försedda med strålkastare
äro de även i viss mån användbara om
natten. Stor praktisk duglighet ha de
efter allt att döma ådagalagt och de
olägenheter man å ömse sidor upptäckt
förtigas helt naturligt omsorgsfullt, men
antagligen komma de till synes efter
krigets slut, då helt säkert just
flygvapnet kommer att få ett storartat
uppsving; dess debut har utan tvivel
lyckats fastän den inträffade långt innan
aviatiken på allvar trampat ut
barnskorna.
Ur de bräckliga och osäkra
apparater, som Farman och Blériot använde
då de för 5 år sedan gjorde sina skutt
på de franska flygfälten och på vilka
den första kanalflykten då ansågs som
ett mellanting mellan bragd och
lyckträff, ha nu utvecklats "arméernas
ögon", de moderna spanarna, utan
vilkas hjälp general Hindenburg, enligt
vad han själv förklarat, näppeligen
skulle kunnat fullborda de
truppkoncentreringar, som tvingade den ryska
ångvälten att stanna, över land och
vatten sväva de nu som krigsfåglar, men
redan tycker man sig i deras dånande
flykt kunna avläsa andra budskap.
Man säger visserligen, att för varje
ny kanon som uppfinns framställes
också ett nytt pansar, som står emot
dess verkningar, men människorna
förbli desamma och redan nu har man väl
börjat närma sig den gräns hos
krigsredskapens ohygglighet, som
människan kan utstå med kalla nerver.
Jättemörsare och kulsprutor göra sitt
till att avlägsna krigsfaran, och
världskriget visar att människomaterialet kan
helt enkelt icke uthärda ett krig med
effektivare förstörelseredskap än de
som finnas. 42-centimetersmörsarna ha
väl inom sitt slag tangerat denna gräns.
Men de ha ju sin stora begränsning.
Krigsfåglarna däremot, sådana man kan
tänka sig dem inom en kort framtid,
de förflytta sig oberoende av alla hinder,
de bliva själva osårbara och den
förödelse de komma att sprida blir mer än
ett folk kan uthärda.
Därför kan man icke undgå att ana
att det uppsving som flygvapnet efter
kriget otvivelaktigt kommer att få
säkert drager med sig oöverskådliga
följder. Nu är deras roll ur dessa
synpunkter ringa, nu äro de jakthundarna,
som uppspåra fienden, jaktfalkar utan
klor. Som sådana äro de storartade, om
också hemska och skräckinjagande,
som allt vad kriget föder. Och under
allt detta måste man även tänka på de
stora erfarenheter som nu vinnas för
den fredliga aviatiken och huru mycket
"arméernas örnar" skola ha att lära
sina kusiner "brevduvorna".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
