Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad tänker ni göra, monsieur?
Gastons fråga blev obesvarad, och
med en liten axelryckning överlät han
åt sin chef att handla vidare efter eget
gottfinnande. Herr Kessel vinkade åt
Goriau och Lecoq och gick bort till
den dörr man just upptäckt. Under en
stund såg Gaston dem röra sig kring
denna i den ostadiga ljuskretsen från
den elektriska ficklampan. Han hörde
lågmälda utrop från de båda
liége-poliserna; då och då kom herr Kessels
röst, ivrig och pådrivande. Gaston
gjorde åter en liten axelryckning. Vad
var meningen med detta inbrott? Han
kände sin chefs impulsiva karaktär och
hade upphört att förvåna sig alltför
mycket över de burdusa handlingar, till
vilka den kunde förleda honom; men
det här var ju rena vanvettet! En
aktad man som monsieur Marty! Och
vad kunde väl finnas i den här
lagerbyggnaden annat än på sin höjd (om det
nu nödvändigtvis skulle vara
olagligheter med i spelet) något tullgods som
man glömt betala tull för? ... De halva
misstankar som han ett par gånger
förut känt gro inom sig, hade lika
hastigt försvunnit. Det hela var en
förbrytelse, som kunde komma att stå
dem samtliga dyrt — och vad mera
var, en dumhet. Han kastade en halvt
vresig blick på de tre andra och
önskade att de redan sutte i bilen igen
på väg till Liége, till Liége och sin
ruin — sin död utan fraser ... Nå —
alltså . . .
Alltså hade de lyckats finna ett sesam
till dörren! Den hade sprungit upp
och mörkret innanför klövs med ens av
(Forts. fr. föreg. haft.)
den elektriska ficklampans gulvita
ljuskägla. Det skymtade otydliga
silhuetter därinne. Gaston gjorde en tredje
axelryckning och gick med en blick
bakom sig efter de andra. De voro
redan inne i byggnadens inre. Han
tog ut stegen för att hinna upp dem.
Plötsligt hörde han ett rop och spratt
till.
— Ah! Ah! Ah!
Det var herr Kessels skratt, dovt
och ihåligt, dar inifrån. Det följde ett
eko från de båda andra; därpå kom
herr Kessels röst igen, gäll av
upphetsning :
— Gaston! Gaston då!
Den unge tjänstemannen skyndade
fram med en plötslig ofrivillig
hjärtklappning. Vad var det? Hade
monsieur Kessels instinkt lett honom rätt?
Fanns det alltså någon hemlighet i
denna "fabrik, som inte var någon
fa—"
— Gaston, vill ni säga mig vad ni
tror det här är?!
Det var återigen herr Kessels röst,
nu med en klang av nästan diabolisk
triumf. Gaston såg honom fem eller
sex meter framför sig vinka med båda
händerna, varvid otydliga skuggpelare
för varje gång svepte fram och
tillbaka i luften. Bakom honom skymtade
en otydlig silhuett, som av någon stor
maskin. Plötsligt var han framme.
— Vad tror ni det är man har på
lager här, Gaston?! Se på deras lilla
kollektion, innan ni svarar!
Gaston kastade en snabb blick på
sin förman; han hade sällan hört hans
röst så upprörd. Herr Kessel hade
MANNEN FRÅN LIÉGE.
EN KRIGSROMAN AV C. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
