Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts. och slut.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här tiden på året. Jag strövade omkring
därinne, och jag lade märke till en man
som såg på mig ett par gånger i
växthusen. Jag brydde mig inte om det —
man vet ju alla dumma misstankar om
spioneri som cirkulera och mina papper
äro ju i ordning. När jag gick ut från
parken brydde jag mig inte om att ta
någon bil, man får vara sparsam, nu för
tiden (herr Kessel smålog ännu en gång
svagt för sig själv) — jag gick bort emot
stället, där spårvagnarna starta. Jag
blev törstig och tänkte att jag skulle ta
ett glas öl. Jag satte mig på en bänk
utanför ett av de små kaféerna eller
tehusen som ligga där, precis under
fönstret till matrummet, som stod
uppskjutet, och fick mitt öl och betaide det.
Jag hade kanske suttit där i två minuter,
så hörde jag plötsligt en röst bakom
mig, alldeles vid mitt högra öra: "Sitt
stilla! Sitt alldeles stilla! Om ni rör er
för att se vem jag är, är ni död, innan
ni hunnit vända er om." Samtidigt
hörde jag en knäppning som av en
revolverhane — ni kan tänka er att jag
satt dödsstilla. Därpå började rösten
tala igen:
— Ni har plats i London nu, på ert
lands konsulat––––ah, var lugn för
att vi känna er! Ni var i Belgien för
två månader sen; det var ni som av en
slump kom över några papper, som
antogos betyda mer än de gjorde. . .
tack vare våra ingenjörer. Ni "kom
över dem, ofrivilligt — det är er
räddning — och ni spelade dem tillbaka i de
rätta ägarnas händer till slut. Det är tur
för er att det var av en slump,
alltsammans. Vore vi lika hårdhjärtade som
vederbörande i Belgien voro mot oss,
finge ni nu dela öde med monsieur
Marty — ni minns vad öde monsieur
Marty fick? Det är bra, jag kan se på
ryckningen av ert huvud, att ni minns
det. Var lugn, jag tänker inte göra er
något — jag ville bara få utgjuta mig
för någon i all trygghet. Jag känner
mig så ensam här i London, trots att
jag inte saknar vänner här,.. men
vi få vara så försiktiga ännu. Åjo —
var lugn för att jag inte är ensam i
mitt yrke här . . . och vår dag kommer
också här. Det är möjligt att det inte
blir min dag — men den blir vår.
England är sålt, sålt, hör ni, sålt!
England är sålt, dömt — lika dömt som
Belgien. Om en månad, om ett halvår,
om ett år, men dagen kommer — vår
dag. Gå nu! Rakt fram och utan att
se er om — och minns, vad jag sagt:
England är dömt, för alltid liksom
Bel. .
— Och så gick ni, monsieur Grooth ?
Tarras och herr Kessel flögo till och
vände sig om. M: lie Maud Kessel stod
bakom dem med ett vemodigt litet
leende.
— Ja, jag lyssnade, sade hon. Man
gör så mycket i dessa tider som man
inte gjort eljest. Alltså har mannen
från Liége sina gengångare ännu,
monsieur Grooth? Och alltså är Belgien
dömt — för alltid?
Det gick en halv minut förbi, under
vilken herr Kessel med korslagda armar
stirrade framför sig in i nattdunklet.
Därpå gjorde Tarras en liten rörelse
som flyttade honom bort till henne;
han drog henne sakta tätt intill sig, och
i det han kastade en blick upp mot den
dunkelblå natthimlen, där en svag
ljusreflex från någon strålkastare ute i
Kanalen just slocknade, mumlade han:
— Vi få se!
SLUT r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
