Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Janssons frestelse. Av Erik Sparre. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fanken så konstigt. — Inte en enda
rotvälta i hela hagen. Träden lågo ju
som om de blivit avskurna.
Gubben styrde först kurs på de
vackra björkarna, som lågo där fallna
sida vid sida, och synade dem.
Nå så djäklar innerligt anamma och
regera. Stammarna hade ju blivit
genomsågade till mer än hälften. Och
här likadant — och där — och där.
Matts Aron rev av sig mössan,
slängde henne i backen och började
hoppa jämfota på den under det han
svor samt spottade och fräste som en
arg grävgalt.
Vem innerst in i blåbleka helsike
kunde det vara, som gjort detta? Givit
sig till att såga i träden så att första
bästa storm skulle fälla dem. Ack,
jesses. Om han hade den syndaren
här, så skulle han riva ögonen ur
honom, den svinpälsen, som naturligtvis
passat på att göra detta under den tid
då han, Matts Aron, låg sjuk hemma.
Att hans grannar ej voro några änglar,
det visste han nogsamt, men aldrig hade
han ändå trott att––––––-
Gubben lyfte i detsamma upp
huvudet och där rätt framför honom uppe
på krönen på andra sidan byvägen låg
Ludvig Janssons nya rödfärgade
bygg-ning. Matts Aron ryggade som hade
han fått ett slag.
Djädrar besitta. Kunde det vara
möjligt? Skulle han ha gjort det, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
