Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Madonna Tisbe. Av Ernst Lundquist. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt löje av förakt, men lovade även
detta.
— Alltså är barnet mitt? frågade
hon långsamt och med eftertryck.
Mariangela uppfångade svaret från
den döendes bleka läppar och sade:
— Hon säger, att det är ditt.
— Det höra ni nu alla tre vittnen,
sade madonna Tisbe till nunnan och
de båda gamla tjänarna. Sedan
överlämnade hon den lille till Ricarda,
böjde sig ned över Medea, tryckte en
kyss på hennes panna och sade med
en lätt skälvning på rösten:
— Tag då, barn, min moderliga
välsignelse och far i frid.
Så tog hon åter gossen på armen
och gick. I dörren mötte hon
slottsprästen, som slavinnan tillkallat, och
hans båda korgossar, bärande
sakramenten.
I solnedgången dog Medea och lades
tills vidare i en antik sarkofag, som
i över hundra år stått under
borggårdens arkader och som Colleoni
skattade mycket högt. Madonna Tisbe
dödade själv steglitsan med en nål
och lade den på den dödas bröst i
kistan. Sedan skickade hon ett
ridande ilbud till Romano med en
hälsning till Colleoni, att hans dotter
Medea avlidit, och en förfrågan, om
hon skulle begravas i Basellakyrkan
eller i Bergamo. Budet hade
befallning att omedelbart rida tillbaka med
det besked han fått och helst föra
med sig marmorarius Omodeo, så att
denne fick ta en dödsmask av den
hädangångna till den liggande staty
av Medea Colleoni, som skulle pryda
locket av den praktsarkofag madonna
Tisbe ämnade bekosta med egna medel.
Men ilbudet kom tillbaka på
morgonen, visserligen med Omodeo i
sällskap, men utan besked, ty Colleoni
hade redan i går morse lämnat Romano
och dragit åt annat håll, man visste
ej vart.
Man väntade till kvällen, men då
ingen Colleoni hördes av, befallde ma-
donna Tisbe på eget beråd
slottsprästen att låta föra liket till klostret
S. Maria i Basella och jordfasta det
där. Själv hade hon ej tid att följa
med, ty på slottet bedrevos nu ivriga
tillrustningar till den festliga
barnsängsuppvaktning, som upptog alla
hennes tankar.
Då Madonna Tisbe fött sina egna
barn till världen, hade hon till allmän
förargelse föraktfullt uraktlåtit att
följa detta gamla bruk. Men nu lät
hon ilbud gå ut åt alla håll till de
förnäma damerna i de närmaste
städerna och slotten med inbjudning till
Malpaga, där madonna Tisbe skänkt
sin man en son, och denna tilldragelse
skulle firas med så mycket större prakt
och gamman som barnaföderskan redan,
efter vad hennes vänner visste, var
fyrtioåtta år gammal och Herren låtit
sin tjänarinna vänta så länge på denne
son. Gästerna stämdes till Malpaga
två dagar därefter vid den femtonde
timmen.
Madonna Tisbes sängkammare
undergick nu en fallständig förvandling.
Väggarna bekläddes med dyrbara
bonader i rött och vitt med
Colleoni-vapnets båda lejonhuvud invävda
överallt. Alla de dyrbaraste
konstverk, som slottet ägde, samlades i
rummet, statyer, tavlor, snidade bord
lastade med antika gemmer och
konstrika guldsmedsarbeten. Det röda
tegelgolvet täcktes med en matta från
Österlandet. Utmed den ena väggen
hade man dukat ett av läckerheter
dignande bord, förgyllda konfektyrer,
glaserade frukter och rosenblad
inkokta i honung, vilket allt skulle
serveras gästerna på särskilda åttkantiga,
guldinramade små fat med mytologiska
målningar, de s. k. barnsängstallrikarna,
varav madonna Tisbe fått en hel
mängd i hemgift eller till
bröllopspresent. Själv låg hon som
barnsängskvinna på sin stora säng mitt i
rummet under en tronhimmel av
purpursammet och stödd på kuddar klädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
