Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Lite neutral krigshistoria. Av Ludvig Nordström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är du säker på, att det är herr
Beth, som har tagit det då? frågar hon.
— Fullständigt! säger jag. Jag satt
i gungstolen efter middan och såg,
hur han hämtade det och bar det med
sig, och sen har det varit försvunnet
från salongen.
— Då kan du naturligtvis fråga
honom.
— Häftet är ju visserligen inte mitt,
säger jag, men ställets namn stod
skrivet på titelbladet, och jag kan säga,
att jag vill förvissa mig om ett par
saker, som stodo där.
Detta var ju inte alls
överensstämmande med sanningen, men det är å
andra sidan något, som allmänt skattas
högre än varje sanning på jorden,
isynnerhet nu, det är en krigslist och måste
sålunda räknas mig närmast till ära.
Sådant är läget mellan herr Beth och
mig, då påskdagen går in. Här är nu
överfullt med människor, så att jag,
som älskar fred och ro, måst lämna
från mig gungstolen.
Jag iakttar emellertid herr Beth
med skarpa ögon. Jag följer honom,
då han går fram till smörgåsbordet, då
han serverar sig fisk och kött och
dessert.
— Det smäller snart, min gosse!
tänker jag.
Och min hustru säger:
— Har du frågat honom ännu?
Häftet finns inte, jag har sökt efter det
på salongen.
Hon ser på mig med underliga
blickar, så att jag börjar tänka något.
— Tänk, om! . .! säger jag.
— Menar du, att han helt enkelt
skulle ha., slängt bort den? frågar
hon.
— Det är krig, svarar jag. Inte bara
ute i världen, utan överallt, i varje
stad, varje köping, varje hus, och även
här!
— Men det vore väl ändå . .!
utropar hon. För att hindra människor
att verkligen få se, hur . . hm . . bära
sig åt?
Hon nickar på neutrala nationers
mystiska sätt. Jag nickar tillbaka på
alldeles samma sätt.
— Då måste du ovillkorligen fråga
honom! säger hon.
Och då beslutar jag mig.
• VI.
Alla gäster ha gått ut för att andas
in förråder av frisk syre. Det se de
alla ut att behöva, komna som de äro
från städernas giftkloaker.
Det är bara herr Beth och jag kvar.
Han kommer just nerför trappan och
går in på kontoret. Jag följer efter.
Vi äro inte presenterade.
Följaktligen säger jag:
— Förlåt, min herre, jag såg för
någon tid sen, att min herre tog ett litet
häfte, som låg uppe på salongen och
som handlade om . . hm . . krigföring.
Jag undrar, om det vore möjligt att få
låna häftet i fråga. Det var några
upplysningar där, som jag skulle behöva.
Herr Beth företer vid dessa ord en
hemsk och beklagansvärd anblick. Han
är en mycket artig, vänlig och
välupp-fostrad person, men han är just i detta
ögonblick invecklad i ett ganska
allvarligt krig med mig, och han har av
allt att döma blivit omringad, tagen i
ryggen, överrumplad och ser
svårigheter att rädda sig.
— Det, säger han nämligen, det. .
jo . . jag. . den är hemma hos mig, på
vårt rum . . se, vi. . vi bo inte här på
stället. . vi ha rum borta . . den . . den
ligger där . . och jag . .
— Det är ingen brådska nu, säger
jag. Men om jag kunde få den i
morgon bitti!
— Ja . . jo . . joho! Vi. . vi ska
resa i morgon bitti . . jag ska skicka
upp den . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
