Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - I Vardevik. En halländsk historia av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VARDEVIK.
EN HALLÄNDSK HISTORIA AV GUSTAF ULLMAN.
Bengt Jönsson, bonden på Vardevik
numro tre, och hans yngsta dotter
Alma, en linhårig trettonåring, rodde
makligt hemåt. Det vill säga, far själv
skötte årorna nu, ty Alma hade tröttnat
och satt käck och belåten som en
prinsessa i höet, de hämtat ute på en
av öarna. Därute, i blåsten på den
karga, grunda jorden, mognade det så
tidigt, allt grönt. — Morgonen lyste i
stiltje och klaraste sommarsol, som
just steg bort över de dunkla åsarna
i öster. Strandens stenbänkar och
sand-brinkar reste sig dock ännu helt mörka
ovan vikens blanka, glimmande skiva.
Det var en sådan gryningsstund, då
allting är såsom en stor, underbar
händelse — även om intet märkligt
händer.
Snart voro de så nära båthamnen,
att de trots motsolsglansen kunde se
gårdens rutor mellan täppans
pilhäckar, och de varsnade, att någonting
försiggick däruppe. Alma bröt
tystnaden och pekade:
— Se, far, Nora står vid gärdet
och tittar bortåt vägen!
Det tycktes henne underligt att inte
systern i stället spejade efter dem,
nedåt sjön. Fadern mumlade ja. Hans
äldre dotter, den långa nittonåriga Nora,
stod mycket riktigt liksom på utkik
alldeles utanför stengärdesgården kring
täppan:
— Hon ser väl någon komma från
stationen, sade Bengt. I detsamma
sågo de Nora helt hastigt vända rakt
om och försvinna i laduporten. Och
en liten stund efteråt dök en ny figur
fram uppe vid gärdet. En mansperson,
med ränsel på ryggen.
— Det är ingen från byn, anmärkte
Bengt.
— Vem kan det vara då, far?
undrade Alma. Bengt ökade takten,
efter ett par kraftiga årtag lade de till
vid kullerstenbryggan i Vardeviken.
Flickorna voro som bortblåsta. Men
mor Jönsson stod vid gästrumfönstret
och iakttog med klara, vassa ögon sin
man och främlingen. Hon tyckte
karlen såg rätt hygglig ut, fast han var
litet besynnerligt klädd med korta
byxor och höga snörkängor. Fader
Bengt granskade honom även mycket
noga, men utan ohövlighet varken i
blick eller åthävor. Omsider vände
han lugnt tillbaka och kallade på
hustrun. Främlingen såg sig länge om
runt trakten och gick sakta åter nedåt
vägen. —
Nu voro flickorna sända till
granngården, där deras morbror bodde. Det
skulle hållas släktråd. Och så kommo
de, morbror och hans hustru, och även
klockaren i kyrkbyn — ty det gällde
att avgöra, om Bengt skulle taga emot
och hysa en ung man, som ville "måla
av bygden"––––Nå, så kommo de
tillsammans, hela släkten och funderade
och grundade. Och som han talade en
god halländsk svenska och lovat betala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
