Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Sufflören. Skiss av Gustaf Meyer. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viskade honom i nödfall de glömda
fraserna bakom sin solfjäder eller sin
näsduk. Ja, stundom förmådde han
rent av läsa orden på hennes läppar.
Men hon kunde ju inte beständigt
vara i hans närhet, och då gick det på
tok. Själv var han också mycket
orolig, men nu var det för sent att ändra
sig. Biljettförsäljningen angav fullt
hus!
Så gick då ridån upp till första
föreställningen. Scen efter scen lyckades
det skapligt nog. Hans vackra
deklamation slog tydligen an på finnarna,
och han fick till och med en liten
applåd efter en monolog, där han i
passionerade ordalag biktade sin
kärlek.
Men så kom katastrofen!
Den bedragne äkta mannen kom
inrusande och höll en ljungande
straffpredikan för sin hustrus älskare.
Denne skulle försvara sig men tappade
totalt koncepterna. Stum av
förskräckelse närmade han sig sufflörluckan
men lyckades ej uppfatta ett ord. Då
vaknade en reminiscens från det nyss
genomgångna provåret, och vändande
sig direkt till sufflören ropade han
alldeles som i klassen:
— Tala högre!
Väldiga skrattsalvor från åskådarna
gjorde honom ännu mera förvirrad.
Visserligen spelades stycket till slut,
men ej ens primadonnans mäktiga
beskydd kunde överskyla detta glänsande
fiasko. Den halvgamle förste älskaren
fick åter träda i selen, och Erland Borg
måste ikläda sig betjäntlivrét. Ja, då
direktör Gullbergs mångårige sufflör
allt flitigare började tjäna Backus i
stället för Thalia, måste han rent av
stiga nedför de lägsta trappstegen av
scenisk konst och ersätta denne.
Hans vackra deklamation kom
därvid ej till sin rätt! Men vid andra
tillfällen gjorde den sig gällande.
Det inträffade ej sällan, att festliga
kollationer anordnades för de svenska
skådespelare, som gästade Finland,
och därvid fick Erland Borg visa sin
poetiska talang. Hans fyndiga
tillfällighetsverser väckte allmän
förtjusning, och ej mindre beundrades hans
kvicka och skrattretande tal vid
champagnen, som enligt landets sed rikligt
flödade. Vid dylika tillfällen behövde
han sannerligen ingen sufflör!
Med sin "kusin" levde han i den
lyckligaste endräkt. De inackorderade
sig alltid på samma ställe, vanligen i
något anspråkslöst småborgarhem, och
som mathållningen oftast var skäligen
enkel, förbehöll sig fröken Lilly i regel
dispositionsrätt över köksspisen en å
två timmar varje dag. Där fick man
se den vackra skådespelerskan, iklädd
ett stort, vitt förkläde och med en liten
näpen kokerskemössa, som klädde
henne alldeles utmärkt, bulta sina
biffar och bryna sin lök, medan
truppens kasserade primo amoroso skalade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
