Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Köpenhamnsarabesk. Av Hjalmar Söderberg. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna förmiddag — en
septemberdag i Köpenhamn för sex eller sju år
sedan — log livet sitt ljusaste och
soligaste leende mot den unge svenske
konstnären Strömlind — han var några
och tjugu år då, nu bör han vara över
trettio om han lever. Han satt på sitt
lilla rum i Forhaabningskolens Allé
och väntade med spänning på ett brev,
och det kom! Aldrig hade den
efterlängtade mannen i röda rocken varit
mera välkommen.
— Vaersgo, herr Strömlind! Et brev
og en postanvisning!
En postanvisning! På femhundra!
Så hade Nationalmuseum alltså
verkligen köpt tavlan. Strömlind hade de
sista veckorna ätit sina middagar för
35 öre om dagen på ett litet
vege-tarianskt mathål. Nu gav han
brevbäraren sin sista femtiöring:
— Tack ska De ha, herr Hansen.
Det är jo på Köbmagergade jag skall
hämta pengarna?
— Ja det passer; mange tack, herr
Strömlind, mange tack I
— Kan De sige mig, herr Hansen,
varför det heter "Köbmagergade"?
Det finns ju inte något yrke som heter
"Köbmager"?
— Jo det skal jeg sige Dem, herr
Strömlind. Den hed oprindelig
"Köd-mangergade", fordi Slagterboderne laa
der den gäng. Saa blev det glemt, og
navnet blev i folkemund til
"Köbmagergade".
— De är jo en lärd man, herr
Hansen!
— Man kender jo sit gamle
Köben-havn. Farvel, herr Strömlind, mange
tack! Til lykke med pengene!
––––––-Strömlind bröt sitt brev.
Det var från en medlem av
inköpsnämnden, en äldre konstnär och
fader-lig vän till honom. Han skrev, bland
annat: . . . "R. var emot inköpet först,
men gav med sig då han blev
upplyst om att du är ett bättre mans barn;
han är så rädd för busar. W. var den
enda som var omedgörlig, men det
hjälpte inte. Till sist lät han anteckna
till protokollet, att artisten enligt hans
mening åtminstone borde förständigas
att vidtaga åtskilliga förbättringar ’dels
i förgrunden, dels i himmelen’."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
