Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Mycket väsen för ingenting. Av Hjalmar Bergman. (Forts. o. slut.) Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när så snön började falla ansåg
jag, att jag borde skynda mig.
Han dröjde några ögonblick.
— Å andra sidan, sade han, kan jag
inte förstå, hur det skulle kunna vara
orätt att hålla ett löfte, som man givit
sin far. Låt vara att det är förenat med
uppoffringar.
— Alltså, kära Majken, fortsatte han
och rätade plötsligt upp den gängliga
gestalten, har jag’nu gjort dig mitt be-
sök, som väl får betraktas som en
avskedsvisit. A bientöt vågar jag således
inte säga. Kanske inte ens au revoir.
Herr greven kysste hennes hand.
Hon ville hjälpa honom ut, men han
hytte skälmskt förebrående med
pekfingret. Ännu fanns det väl några
krafter kvar. I dörren vände han sig
öm för att göra avskedsbugningen.
Därvid slant foten och han föll
handlöst baklänges i armarna på Marianne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
