Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dödsdansen. Av Erik Brogren. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den dansen går med liv och lust
vid elden från kanoner
och ökar fart och tempo just
vid Krigets takt och toner.
Fru Jord ej dödens famntag skyr,
men dansar virvlande och yr
vid ljud, som feberhetsa —
hon är ju van att kretsa.
Snart lider denna galna lek
förbi vår midnattstimma.
Nu är hon trött, nu blir hon- blek
— jag tror att hon skall svimma.
Men nya varv gör sidenskon
— det här är ju inklination.
Och mastern glad är vorden,
som dansar död på jorden.
Se, kinden sjunker, mjuk och len,
och hennes heta panna
mot Dödens skarpa nyckelben,
men hon kan icke stanna.
Hans ben sig rangla kvickt och fort
med steg på steg från ort till ort.
Man ser hur dansen pinar,
men mäster Död blott grinar.
Monsieur, så hejda din musik
och gör ett slut på dansen!
Snart dansar Döden med ett lik,
fru Jord har tappat sansen.
Jag ser att inom revbenspar
en liten skrumpen klump är kvar,
som kärlek känt och smärta;
o Död, det är ditt hjärta!
d. 38. 6. 1915.
Erik ’-Brogren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
