Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - John, Lord Hervey. Av Mathilda Malling. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
highly bred, genuine woman of
fa-shion"; Pope, som hatade hennes man,*
prisade överallt högt Lady Hervey,
Lord Chesterfield komplimenterar
henne på det varmaste i de intima breven
till sin son, och Horace Walpole kan
icke nog berömma hennes grace och
finhet. Hon var emellertid icke allena
älskad och beundrad, hon var också
allmänt aktad och hennes rykte var
(högst märkvärdigt under mitten av
det 18: e århundradet!) utan fläck.
Hennes man nämner henne sällan —
dock alltid med aktning — och tyckes
rätt snart ha upphört att intressera sig
för sin hustru. Lord Hervey
intresserade sig nu annars — som han själv
på ett ställe har sagt — "för alla
klockor i världen, från de grövsta
slag-ur till de finaste repeterur". Men det
är ju möjligt, att det hjärta, som
klappade innanför hans "Mollys" felfria
kropp och vackra klänningar, "gick"
för regelbundet. Säkert är att han
efter en tid upphörde att lyssna.
Vänskapen med prinsessan av
Wales höll sig emellertid alltid lika
oförändrad, och när hon 1727 vid sin
mans sida som drottning Caroline
besteg tronen, kom Lord Hervey att
intaga en v plats inom kungaparets
närmaste hovstat. Ungefär samtidigt
(från 1725) hade han blivit medlem av
underhuset, och några år därefter lät
Sir Robert Walpole, trots att Jarlen av
Bristol ännu levde, kalla honom upp
i överhuset, varest han med nit och
utmärkelse talade regeringens sak.
Efter drottningens död — ty så länge
hon levde, stannade Lord Hervey som
hennes förtrolige vän och mest intime
rådgivare i hennes närhet — belönades
han med en hög anställning (Lord
Privy Seal) inom kabinettet. Men hans
mer och mer brutna hälsa (han hade
redan då i många år levat på te, mjölk
och bröd)** gjorde att han för sin del
icke förmådde bidraga mycket till att
upprätthålla Walpoles vacklande
maktställning. Året efter den store
ministerns fall, av vilken han i sina
memoarer givit en så fint nyanserad och så
slående realistisk bild, dog Lord
Hervey, knappt fyrtiosju år gammal.
Det är denne Lord Hervey och
hans illegitime brorson Horace
Walpole — bägge i yttersta potens
"Hervey’er"! — vilka vi nu ha att tacka för
de skarpast tecknade och rikast
kolorerade, de mest drastiska och de mest
intima verklighetsskildringar av det
sociala och det politiska livet i
England under det 18: e århundradet. Med
aldrig svikande psykologisk skarpblick
och det intresse för skuggsidorna,
schatteringarna och bagatellerna, vilket
alltid utmärker en äkta "Hervey", ha
de bägge — var och en i sin
generation — samlat en nästan oöverskådlig
massa fakta, anekdoter,
skvallerhistorier och bon-mots, vilka de sedan vetat
framsätta med så överlägsen finhet och
så uddvasst pointerad skärpa, att ofta
blott ett enda dylikt litet drag, som
de en passant nämna i ett brev, är nog
att giva färg åt eller kasta nytt ljus
över en framstående karaktär eller en
viktig situation. De ha bägge skrivit
* Popes »porträtt» av Lord Hervey i »Epistle to Arbuthnot* är en enastående perfid libell
och förbittrade säkert i hpg grad de sista tio åren av Herveys liv. Jag citerar blott ett par
rader, av vilka man kan sluta sig till tonen:
Sporus; that mere white curd of ass milk.
A Cherub’8 face — a reptile all the rest!
Beauty, that shocks you, parts that none can trust,
Wit that can creep and pride that licks the dust.
** Jfr Popes libell — den första citerade raden, som hänsyftar på Lord Herveys
vegetarianska diet, vilken han, trots allt hån, med stort moraliskt mod genomförde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
