Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Om kort och kortspel. Av Sigge Axell. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bild 15. Patiencekort.
Dessa kort hava tillhört författarinnan Emilie FJygare-Carlén.
eller Raffeln om Luidorer. Att denna
vurm för Spel hvars ytterligare tillväxt
med säkerhet kan förespås af den
redan vundna, skall om den ej i tid
hejdas, dana en mängd dåliga Individer,
och derigenom småningom verka till
National-Karaktärens försämring, är
ganska fruktansvärdt. Det utgör således
ett icke obetydligt ämne för den
tänkande patriotens forskningar, och dess
hämmande förtjänar väl att bli ett
föremål för den kloka Regentens
omsorger." Något längre fram heter det
angående ett omtalat förbud: "Att
förbjuda en sak, för att den missbrukas
går ej an, ty hvad finnes det väl då
här i Landet som borde tillåtas?
Rousseau har sagt: ’Il faut des Spectacles
dans les grandes villes, et des Romans
aux peuples corrompus’ — man skulle
med skäl kunna tillägga, et des cartes
aux mains desouvrées. Det gifves saker
moraliskt oriktiga, till och med skadliga
som i politiskt afseende måste tålas och
tillåtas."
Ett annat nödrop från denna tid finna
vi i "Trompeten eller krigsförklaring
emot allt ondt", där det tisdagen den
23 juni 1812 under rubriken "Något
om Biribiklubbar, eller: Hvad betyda
stjernor och Band?" heter:
"Jo de äro i allmänhet ett bevis på
Regentens aktning för dygd och
för-tjenst, tillkommen genom egenskaper,
som gagnat Fäderneslandet och som
utmärka en äkta medborgare. Men detta
bevis synes ej böra gälla för Spelare
och Biribi-Bankörer, emedan detta slags
folk äro skadliga för Samhället. Sjelfve
Regenterne äro menniskor, som kunna
ledas bakom ljuset genom Rekommen-
dations-Råders allt bortskymmande
co-lossalité. Desse äro ofta ej nogräknade
att med räfvens list söka förmå det
mäktiga lejonet att bestraffa det
menlösa lammet för ulfvens rofgirighet och
att lemna denna sednare privilegium
exclusivum att äta opp allt hvad lif och
anda har.
Stiftaren af Ordensdekorationer har
ansett de dekorerades värdighet vara af
så stor betydenhet att den, som blifvit
hedrad med en sådan dekoration, icke
bör i allmänna umgänget få visa sig
den förutan. Häraf drager man den
slutsats, att en med Ordenstecken
dekorerad person ej bör visa sig på andra
ställen, än der hans uppförande eller
förehafvande står i förhållande med
meningen af hans distinktionstecken.
Likväl händer ofta motsatsen. Huru
vanligt är det ej, att på Biribi-klubbar
se stjernbeprydda Herrar stå med bleka
anleten och räddare än sjelfva fienden,
vänta på ödets blinda dom, och ofta
med tomma fickor vandra hem under
förtviflan. Månne man möjligtvis skulle
kunna misstänka vissa inrättningar, att
få draga någon inkomst af
Biribiklubbar? Förr löpte väl sådana rykten.
Om de löpa äfven nu, böra de ingalunda
tros, ehuru misstanken vore förlåtlig,
då dessa ställen besökas af Riddare utaf
flera grader."
Av denna högtravande artikel ser
man fullt tydligt, att offentliga spelhus
vid denna tidpunkt funnos, och att
publiken där icke var att söka enbart
bland de bredare lagren. Ett sådant
spelnäste finnes för övrigt omtalat av
August Blanche i dennes roman
Vålnaden, där det är en ganska högt uppsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
