Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Himalaya-mörker. Ur Max Dauthendeys »Geschichten aus den vier Winden». Översatt av Ingrid Smith. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag påminner mig endast att, när jag
en halvtimme senare betraktade
amuletten på hotellet, jag icke längre hade
denna ena kvinna i minnet utan de
båda andra, som hade blivit efter och
som haft kinderna insmorda med en
röd massa. Jag frågade en av de
tibetanska djurskinnsförsäljarna, som sutto
hopkrupna över sina pälsvaror i
hotellets förstuga, och vilka alla talade
engelska, vad kvinnorna här smorde
in sig med, så att de blevo brunröda.
Han sade att det var oxblod. Men
inga andra än änkorna beströko sina
kinder med oxblod och endast de änkor,
som önskade visa männen, att de ville
gifta om sig.
Medan jag ännu talade, ljöd
middagsklockan första gången i hotellets
vesti-bul, den signal, som påminner de
resande damerna och herrarna, att det
är tid att kläda om sig till middagen,
som serveras klockan 7. Ty även högt
uppe i Himalaya uppträda de engelska
herrarna om aftnarna i frack och
smoking och damerna i släpklänningar,
ur-ringade och friserade som till en
galaopera.
Jag gick till mitt rum, där en
tibetansk tjänare just hade eldat i
kaminen och nu, i badrummet bredvid,
släppte på vatten i badkaret.
Badrummet hade en särskild ingång
från en balkong, som löpte utmed
husets baksida. När badet var i
ordning, mumlade den tibetanske tjänaren
sitt "all right, sir" och försvann genom
badrummets bortre dörr.
Sedan jag stigit i badet och medan
jag upprätt i det ångande vattnet
utförde några gymnastikrörelser, kände
jag i ryggen en kall luftström, som
om någon hade öppnat badrummets
bortre dörr till balkongen. Jag ropar
på engelska: "stäng dörren!" Och, för
att skydda mig för den isande
luftströmmen, dyker jag ned i det heta
badvattnet ända till halsen. Samtidigt
märker jag genom ångan, som fyller
rummet, skuggan av en gestalt och
frågar: "vem där?"
Endast kamineldens ljusstrimma föll
in från sovrummet, och jag märkte till
min förvåning, att den lilla lampan,
som tjänaren ställt i en fönsternisch,
vilken emellertid lyst högst obetydligt,
nu helt och hållet slocknat.
Då jag icke fick något svar på mitt
upprepade tillrop, reste jag mig ur det
ångande vattnet. I samma ögonblick
kände jag på hytt den isiga pusten från
dörren, som tydligen åter öppnats i
skydd av vattenångan. Den mänskliga
skuggan, som jag hade sett förut, var
dock försvunnen.
Jag tyckte, när jag återkallade
gestalten i mitt minne, att det kunde ha
varit en kvinna, som kommit in då och
nu åter försvunnit.
Jag trevade omkring i den
skymmande ångan, frågade ett par gånger,
slutade mitt bad fortare än jag eljest
hade gjort, svepte in mig i badlakanet,
tände ljus i sovrummet och lyste in i
badrummet men fann ingen. Därpå
klädde jag mig, ringde och frågade
tjänaren, om man hade släppt in någon,
medan jag var i badet.
Denne skakade på huvudet och visste
om ingenting.
Jag glömde också hela händelsen.
Men efter midnatt, då jag gick till
sängs, stängde jag försiktigt alla dörrar.
Amuletten hade jag noga betraktat
och att döma efter åldern på den
tarm-sträng, vid vilken den var bunden och
som var alldeles nött av användning,
kunde jag föreställa mig, att
amuletten väl måtte hava hängt flera
människoåldrar om halsen på olika
personer och vilat på åtskilliga människors
bröst. Innan denna starka tarmsträng
hunnit bli så nött och sliten, måste
många människoliv ha förflutit.
Den lilla figurgruppen, inte större
än en nöt, var klumpigt, enfaldigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
