Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Annons införd av amanuensen Brate i de flesta
Stockholmstidningar B–uppl., ett flertal landsortstidningar, två
Köpenhamnstidningar, en Kristianiatidning och en
Bergenstidning.
Elvira ombedes enträget att snarast möjligt meddela sig
med sin mycket orolige kusin H.
Annons införd av grevinnan Charlotte L.
VAR ÄR ELVIRA HAGEN?
Personer, som kunna lämna upplysningar, torde mot
skälig vedergällning insända dem till ”Otacksamhet och
Vanvördnad” denna tidnings kontor.
Digitized by Go gle
N
ktstycken rörande
Elvira Hagens försvinnande.
Samlade av Amanuensen HOLGER BRATE.
HH.
Brev från Elvira Hagen till grevinnan Charlotte L.
Kära tant Charlotte!
Visserligen hör jag till de personer, som kunna lämna
upplysningar, men då vedergällningen inte lockar mig, torde
tant kanske tillåta, att jag behåller dem för mig själv.
Annonsen i tidningen var ju tydlig och bra, fast tant glömt
att sätta ut signalementet. Nästa gång bör den införas i
någon Parisertidning. Jag reser nämligen till Paris i slutet
av veckan. Pappa har sänt bud efter mig.
Jag måste därför besvära tant med att taga ut två tusen
kronor på min sparkassebok och sända dem omgående —
helst telegrafiskt — under adress Elvira Hagen Hälsingborg
p. r. Jag sänder härmed fullmakt, boken ligger i
skrivbordet, lilla lådan till vänster.
Med tacksamhet och vördnad tants tillgivna
Elvira Hagen.
Brev från Elvira Hagen till amanuensen Brate.
1) "Hälsingborg, hotell Mollberg den ?"/,, 1915.
Bäste kusin Holger!
Jag kom alldeles nyss att tänka på, att du kanske blev
förvånad, när du inte fann mig kvar vid Narvavägen. Men
det var ju inte mitt fel, att du kom så sent. Jag väntade
väldigt tåligt ända till klockan 7.40, då blev jag ängslig.
Och i detsamma ringde telefon. Jag trodde förstås att det
var du, men det var det inte. Det var mr Saint-Jean.
Först la jag ner luren — han bara ringde och ringde.
Så till sist fick jag lov att svara. Han befann sig
någonstans i närheten, i en cigarrbutik, och ville
ovillkorligen tala med mig. Han sa, att han fått
ännu ett brev från pappa. Och det hade han också.
Kära Holger, nu vet jag alldeles, hur landet ligger.
Pappa har varit illa sjuk, så svårt att han måst taga
morfin. Och nu kan han inte undvara den
rysligheten — mr Saint-Jean säger att det ska vara
ohyggligt svårt att vänja sig av med morfin. Madame Thierault
— hon som skrev till mig — ska vara den fräckaste
varelse på jorden. Hon vill äntligen gifta sig med stackars
pappa, och för att riktigt hålla honom i ledband, ger hon
honom så mycket morfin, han bara vill ha. Å, jag ska nog
säga henne ett ord, när vi träffas! Och det blir i nästa
vecka, om allt går väl. Men du kan inte få följa med.
Om den där damen anar, att jag kommer för att befria
pappa ur hennes klor, så är hon i stånd att gömma honom
någonstans, där vi aldrig få tag på honom. Därför är det
bäst, att jag reser ensam. Men håll dig resfärdig — en
vacker dag kan det hända, att jag telegraferar efter dig.
Au revoir!
Din kusin
E. H.
2) Hälsingborg den ?"/,, 1915.
Kära Holger! å
Oj, oj, vad du lät stött i telefon. Men var så snäll och
ring inte upp mig mera, jag blir så gränslöst nervös.
Att jag inte skrev något om den saken, berodde därpå,
att den föreföll mig självklar. Jo, mr Saint-Jean framförde
sina allra bästa ursäkter. Under andra förhållanden hade
jag väl inte godtagit dem så lätt men — nöden har ingen
Original from
UNIVERSITY OF MINNESOTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
