Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yngre folks
teaterminnen.
Härmed fortsättes den serie teaterkåserier, som i januarihäftet
börjades med en intervju av regissören vid Dramatiska Teatern i Stockholm,
Gustaf Linden.
Herr Tore Svennberg som härmed införes som nummer
två i raden av intervjuat yngre teaterfolk hör egentligen
inte alls till de yngre bland Talias prästerskap i detta land.
I sin egenskap av Svenska teaterförbundets ordförande och
i en hel rad andra egenskaper är han helt enkelt ju pamp
i dessa kretsar och tycker måhända själv att det är lömskt
av intervjuaren att placera honom under en rubrik som kan
lägga ett grönaktigt skimmer över hans distingerade gestalt
med det lätt grånade håret. |
Emellertid det föll sig så. Hur man än räknar med
anciennitet och årtal — det hjälper inte i verkligheten. Det
finns skådespelare som äro rena gossar mot Svennberg
utan att man någonsin skulle falla på den idén att
räkna dem till de yngre. Gustaf Fredriksson,
vars fenomenaia förmåga att sluka år lika
effektlöst som de sju magra nöten slöko de sju feta
är tillräckligt känd, kan trots detta, och om
han så toge sig för med att hjula eller spela
gossroller äå la Sarah, aldrig räknas till
de yngre skådespelarna. Det är varken
år eller vigör som här är huvudsaken
utan arten av konstnärskapet. Och
då förstår var och en som känner till
)y Svennberg varför han kommer med
ÅA här: Därför att han representerat
och alltjämt representerar den
åtminstone på våra scener
modernaste skolan, den naturalistiska,
det ärligt avbildande, så långt
möjligt posefria, stil- och
verklighetstrogna
återgivandet av en som verklighet
menad och skriven roll. Så
sant som denna riktning ännu
kan kallas den yngre i vårt
land, där den gamla franska
stilen ännu har levande och
verksamma =: representanter
och livaktiga beundrare, så
sant har också Svennberg en
plats i denna intervjuserie.
— Mina första teaterminnen — ja, de ligga
långt tillbaka i tiden -— förklarar herr
Svennberg. Jag var inte mer än tio år när jag först
framträdde på scenen.
För all del, inte som något underbarn. Bara
som en av de många små nyfikna
stockholmspojkar som lockades av nöjet att få se en
teater inuti till att ta tillfällig hyra som
statister, när det skulle vara ”barn och ungdom”
på scenen. Om jag minns rätt var det i
operetten ”Prins Pippi och fröken Titti” som
jag på detta sätt gjorde min anspråkslösa debut
1 gamla Humlegårdsteatern.
Förstadsscenen blev jag för resten trogen,
vilket småningom belönades med att jag
Gentlemannen: Svennberg som En idealisk äkta man.
Original from
Digitized by Go gle UNIVERSITY OF MINNESOTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
