Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stol och säger med en på samma gång hård och
klanglös röst:
— Ja, min fattiga mor sitter i Smauland och väver
trasmattor. Det är nog inte passeligt för mig att sitta
till bords med en adlig frökken. Frökkens far gav mig
en orre, och det gjorde frökken också. För jag är ju
bara en tjänare.
Så reser han sig, stödd mot bordskivan. — Sit down!
kommenderar Taczew. Norrinder kastar en förvirrad
blick kring bordet, han tuggar och sluddrar: —
Gentlemen, gentlemen and — and ladies — excuse — i am —
not — not quite well —
Taczew rusar upp, springer runt bordet, hugger tag
i honom under axlarna och leder honom ut ur rummet.
— Ett illamående, säger jag och krystar till ett leende.
Men jag känner att blodet stockar sig i hjärtat. Efter
några minuter kommer kyparen och hämtar mig. Han
för mig två trappor upp in i ett litet rum. Där står
Taczew och en främling, en läkare. I en stor stol sitter
eller ligger Norrinder. Kroppen är vriden nästan i spiral,
huvudet starkt bakåtböjt. Ohyggligast är ansiktet,
förvridet till ett elakt och hånfullt löje.
Läkaren säger att det är ett mycket egendomligt fall,
särskilt ovanligt vid denna årstid. Det är tetanus. Han
anser, att det icke råder något tvivel om diagnosen. Han
stryker med fingrarna över den sjukes ansikte och viskar:
— Ikke sant, de ser det for stivkrampe karrakteristiske
haanlige smil, risus sardonicus.
Jo, jag ser och jag vänder mig hastigt om. Jag går
fram till Taczew och stirrar honom in i ögonen. Han
väjer icke för blicken, men han ger heller inga upplys-
I nästa häfte av Holger Brate:
Striden i pompejanska villan.
I DJUPA NATTEN 39
ningar. Jo. Han räcker mig ett litet papper. Det är
ett vanligt postkvitto på assurerad försändelse, avstämplat
samma dag. Försändelsen har adresserats till
Madame Beatrice de Thierault,
rue de Laborde 5, Paris.
En klocka ringer, det är ambulansen. Vi bära
Norrinder utför trapporna. Då vi passera dörren till vårt
enskilda rum hör jag Elly skratta, glatt, friskt, flickaktigt
som förr i världen. Det är väl lille Sacchéus som släppt
fram någon oemotståndligt lustig groda.
Detta om detta, min bror. Kommentarerna får du göra
själv. Elly befinner sig alltså för närvarande i -—stad.
Hon vet ingenting om Norrinders död. Själv står jag
nu i begrepp att fara till Paris för att se om någonting
kan göras för pappa Hagen. Det är ju möjligt att
madame »ligger» på papperna och att hon låter tala vid
sig. Jag tror att mr Taczew har samma mål och ärende.
Men jag har nu på ett ganska kraftigt sätt sagt upp
bekantskapen med honom. För resten till hans stora
förvåning. I Honduras fäster man sig antagligen inte
vid sådana småsaker som stelkramp och »risus
sardonicus». Men tyvärr har det ju insmugit sig en viss
klemighet i den svenska nationen.
Till härnäst alltså. -
Din Holger Brate.
P. S. Skulle du vilja göra mig den tjänsten att
efterforska Norrinders födelseort? Jag anser att vissa
personer ådragit sig vissa skyldigheter gentemot en viss
gumma, »som väver trasmattor i Småland».
Elly flyr från X-stad.
I DJUPA
NATTEN.
En prosadikt av PÄR LAGERKVIST.
Hamnen ligger i mörker. Skeppen därinne överhöljas av det stigande mörkret. Icke skymtar jag deras
tunga skrov. Icke skymtar jag deras hårda segel. Nattens mörker har tätnat kring allt som är därinne.
Säkerligen svälla de ljusa seglen; ty det blåser en vind så tung. Säkerligen vagga så låga blå vågor
kring de vilande skroven.
Ingenting vet jag likvisst om dessa skepp vilka ligga bundna av nattens boja. Blott anar deras höga
skepnader därinne.
Men här vill jag dröja kvar ända till morgonen. Då skola mörkren småningom glesna och de ljusa
segel bliva fria. Ur skymningen skola skroven bryta fram, breda och med beckade sidor. Och de skola
bryta sig skummande vägar ut mot havet, ingivande mig en strålande längtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
