Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dess ättlingar ha narcisserna i vårt århundrade blivit
en hortikulturell stormakt, som väl kan uppta tävlan med
tulpanerna.
Hortikulturellt samlar och uppdelar den sig i tre
huvudgrupper, allt efter kronans storlek, magni-, medio- och
parvi-coronati. Färgskalan därinom växlar från vilt genom
cråme-, halm-, citron- och saffransgult upp till orange med
spels av högrött och — ibland — ett stänk -av grönt.
Och doften, en gång Narcissus Poeticus adelsprivilegium,
har genom en mer demokratisk tids inverkan även kommit
på dess enklare frändes, Narcissus Pseudo-narcissus, lott.
Och den har å sin sida — såsom sed är — till gengäld
tacksamt och gärna givit guldets glans och makt åt rasens
gudaborne ättling.
Det är nog också inte för inte som under det skalderna
i sitt hägn tagit den vita narcissen (= pingstliljan), vilken
ju också av Linné fått sitt betecknande namn: Poeticus,
den gula narcissen, påskliljan (Pseudo-N-), blivit folkets
älskling och vårens härold. Så sjunger herden i »En
vintersaga>:
»När påskliljor börja att spira,
— hej flickan över backar och berg —
den ljuvaste årstid vi fira
och bleka vintern får blod och färg.»
och de engelska barnen jubla våren glatt till mötes med
den lilla nätta strofen:
»Påskliljan kommer med solen,
kappan är grön och gul är kjolen.»
Magnicoronati, påskliljorna,
cisser, uppdelas vanligen i Corbularia, låga,
krinolinformade, Johnstoni, fuchsialika; och Ajax. Med de
sistnämnda äro vi mest bekanta och bland deras trenne
typer gula, bicolor (tvåfärgade) och vita ha vi både många
gamla vänner och nya bekantskaper att göra. Vi kunna
bland de gula utvälja: van Sion, Golden Spur, Henry
Irving och Minor (tidiga); Maximus och :Coronatus
(medeltidiga) samt Emperor och Glory of Leyden (sena).
Alla dessa, liksom de följande Bicolor äro lätta att få i
blom: Bicolor Princeps (tidigast) B. Horsfield, Empress
(tidiga); B. Victoria, Mrs Walter Ware, M:me Plemp och
J. B. M. Camm (medeltidiga) samt Grandee (sen).
Däremot äro de eleganta vita svårare att lyckas med, men
Cernuus, Mrs Thompson (tidiga), Mrs Burbidge (medeltidig)
och M:me de Graaff (sen) så vackra, att de väl äro värda
försöket. Dubbla äro Dubbel van Sion och Telamonius
plenus.
även kallade trumpetnar-
Korg från Billströms med >»J. B. M. Camm>.
Digitized by GO ( gle
NARCISSER 11
>Normalglaset> från Brising & Fagerström med »>M:me Plemp>.
Av Parvicoronati — pingstliljorna — de s. k.
stjärnnarcisserna, märkas förnämligast Narcissus Poeticus med
de dem närstående Burbidgei och Engleheartii samt Tazettei
(= antikens narcisser) och Jonquiller. De tre förstnämnda
kallas av många de egentliga narcisserna, och främst bland
dem stå Narcissus Poeticus recurvus, den gamla
frilandsnarcissen med bakåltböjda blomblad, P. precox
grandiflorus, Ornatus och King Edvard VII, Horace och Tom
Hood (medellidiga); vidare de nya dyra med djupröd kalk
Firebrand (Burb.) och Cossack (Poeticus). Tidigast av dem
alla är John Bain (Burb.). Dubbel är den näckroslika
Albus Plenus odoratus, den strejkar dock lätt. Bland
Tazetterna äro de s. k. Poetazhybriderna, t. ex. Elvira
och Aspasia de vackraste.
Förmedlingsgruppen Mediocoronati, lika vacker som
intressant, har uppstålt genom hybridisering mellan
stamformerna och ytterligare inbördes korsningar. Främst äro
häribland Incomparabilis, som på 1840-talet framalstrades
av Dean Herbert i Manchester, men i allo överensstämmer
med en förut befintlig vild hybrid. Hans exempel följdes
senare av Backhouse, Barr, Leeds och Engleheart m. fl.
som sålunda givit upphov till de smärre grupperna,
Backhousi, Barrii och Leedsii och Engleheartii (se föreg.).
Bland Incomparabilis utmärka sig den nästan vita Queen
Bess (tidig), de gula Sir Watkin, enormt stor, C. J.
Backhouse, Queen Sophia, Stella superba och Figaro samt de
dubbla Golden Phenix och Orange Phenix (alla
medeltidiga) samt Sulphur Phenix (sen). Bland Barrii: de vita
Maurice Vilmorin (tidig), Flora Wilson och Conspicuus
(medeltidiga) och Dorothy Wemyss (sen). Bland Leedsii:
Minnie Hume, gräddvit (tidig) Mrs Langtry, grönvit,
Katherine Spurrell med grönt öga, den ofta
tvåblommiga Mary Magdalen de Graaff med röd krona
(medeltidiga) samt de förtjusande vita Ariadne och Princess of
Holland.
Narcissernas egenskaper äro förnämligast renhet och
solglans i färg, ljuvhet och styrka i doft, kraft och stolthet
i hållning. Men därmed förena de ännu en egenskap.
De äro mycket lätta att driva i blom, varför de i så
synnerlig grad lämpa sig som hemmets blommor. De få dock
icke i egentlig mening drivas, d. v. s. uppdragas i stark
värme, utan böra hållas på den svala sidan. Narcisserna
äro nämligen inga bortklemade varmluftsplantor utan svala
trakters härdiga vårbarn. De härstamma ju från Atlantens
och Medelhavets höglänta kuster och Asiens höga
fjällvidder. För hemodling, vare sig ute i trädgårdar eller
Original from
UNIVERSITY OF MINNESOTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
