Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 ELLEN NORDENSTRENG
symboliskt och besläktat omsluta och bekransa den vår
som i sig bär livets fagraste löften.
Det ligger djup i sådan uppfattning och konst i sådan
framställning. Materialet är jämförelsevis nytt och delvis
begränsat, men har i stället en färgskala oändligt mycket
rikare än måleriet och därtill skulpturens djup och relief.
Närmast släkt med lyriken, hör den genom sina medel
till den bildande konsten, under det ovaraktigheten i dess
uttryck ger den en viss överensstämmelse med musiken.
En sådan flyktig ögonblickskonst har en alldeles särskild
tjusning. Att ha nått verkligt konstnärskap på detta område,
det är att ha gjort en ny, fruktbringande och icke ringa
insats i vår estetiska kultur.
Ett härför känsligare och uttrycksfullare material än
narcisserna gives knappast, ty långt ha de färdats genom
tiderna, längre kanske än någon annan blomma — från
olympens avlägsenhet i tid och rum in i vår praktiska
tid. Och ändå ha de därunder varken tröttats eller
försvagats utan tvärtom alltjämt tilltagit i kraft, antal,
utbredning. Från endast några få arter och varieteter ha
de skridit fram till att nu omfatta över ett tusental, alla
kännetecknade av styrka och skönhet.
Kan väl den antika mytens fördjupade mening om
skönhetens inneboende oförgänglighet på ett bättre och vackrare
sätt ha symboliserats och förverkligats?
Frilandsnarcisser (Poeticus).
Ur åsar av sönderkrossad granit
de skälvande själarna lyftas,
där lyser en tuva röd och vit,
där Haddrar en fjäril, där spelar en strit,
där flyger vildgässens skriande svit,
och livssången jublas och snyftas.
Se
de
de
stenarna! Slitna av stötar och slag
brutits ur åkrarnas lägen,
tyda en röst om livet i dag,
de säga ett ord om mitt eget jag,
de äro en skrift, en evig lag
av sten längs människovägen.
Jag hör i hösten vindarna sno,
och viljelöst skogarna sjunga,
FC) och utan en aning sporerna gro,
men inne i hemmen, där mänskorna bo,
det sjunger i blodet av vilja och tro
hå och av aningar heta och tunga.
— —9
Där ligger en stuga med järnröd färg
och ljus över tak och tilja,
där möttes i klyftorna jätte och dvärg,
där rotades träden i krossat berg,
| och själarna sänkte i blod och märg
sina rötters sugande vilja.
Det var kärlekens segrande kraft, som bröt
och lyfte den döda stenen,
och lyfte skogen ur markens sköt
och tände brasan, när ljuset tröt,
och skälvande liv och vilja göt
som eld i blodet och benen.
Digitized by Go gle
i STENLANDET — KÄRLEKSLANDET. | ’
Du sökte din själ, och fjärran du for,
men du kom tillbaka från färden.
Varför böjas i arbete fader och mor,
varför brinner det så under brudens flor,
varför växte kärleken här så stor,
som aldrig den vuxit i världen?
]
|
|
|
Låt stenarna säga vad ingen sagt |
om den hårda kampen för brödet! |
De lyftes i nöden av livets makt, |
i kampen ökas pulsarnas takt, |
i mörkret är klarast stjärnornas prakt, |
och mörk var vår kamp mot ödet. |
|
|
] vår isiga vinternatt solskenet går
över Ganges blommiga stränder
och Oceaniens paradisvår a
och Selvas prunkande bambusnår, |
där stenen aldrig ritar ett skår
i mark och människohänder.
|
|
|
|
Våra vintrars köld och vår fattiga mull
ha härdat sinnen och hälar,
för namnlösa älskande händers skull
av kärlek vår dag blev flödande full,
våra krossade berg blevo levande gull,
här byggdes i kamp våra själar.
Mitt fattiga hem, genom vinter och nöd I
du härdat min själ för färden, |!
med slag du smidde min kärlek röd, IG
jag brinner för dig, tills jag slocknar död,
du har kärlek i strömmande överflöd,
som aldrig ett hem i världen!
Matts Magni Granström. || ;
Original from
UNIVERSITY OF MINNESOTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
