Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ande. Det finns inga gränser för allt det elände de
åstadkomma!
— Jaså, det var där! log konditorn. Jag förstår!
— Ja, vad ska man säga? Dit ner ska de ju springa
hela vintern. Det heter att det ska vara så
hälsosamt. Jämt skulle Sofi ner på den välsignade banan,
morgon, middag och kväll, ja, till och med sent i
månsken. Och vem kan där passa på dem? Jag kunde
väl inte ställa mig som ett monument med mina giktsvaga
ben och om jag också gick bredvid banan på promenaden,
vad tjänade det till? Så fort jag fick syn på dem — vips!
voro de borta i trängseln. Än var det för den ena och än
för den andra väninnans skull som Sofi skulle dit ner
— ja, man såg nog för vems skull det var, då det töade!
— Och den unge mannen har ett fördelaktigt yttre?
— Å, vad det angår så är det intet att anmärka på.
Han är en riktigt vacker gosse, svarade frun och såg
— plötsligt ganska smäktande ut.
— Och temparemanget?
— Vad för sla? sade frun och gjorde helt om på
stolen.
— Humöret! — Naturellen. — Ja, hur skall jag
uttrycka mig — en angenäm ung man?
— Ack ja! Han är minsann så glad som en lärka.
När han och Sofi äro tillsammans, så prata och skratta
de så man skulle tro de ansågo det för den största
kvickhet att de hade gått och förlovat sig.
— Nå, sade konditorn bestämt. Då tycker jag vi ha
anledning att hoppas det bästa. Allt vilar ju för resten
bakom framtidens oigenomträngliga slöja. Vi stirra
undrande och prövande framför oss — han spände ögonen i
väggen mitt emot — men intet, intet kunna vi med
säkerhet förespå. Alltså, låt oss hellre gripa de flyende
minuterna och göra en fest av ögonblicket! — Det var
alltså med anledning av förlovningen?
— Ja, goda herr Lindkvist, sade frun i en förtrolig ton
och skuffade sig närmare disken i sin vida sidenkappa.
Det skall bli förlovningskalas i övermorgon kväll. Jag
har tänkt att bjuda konfekt två gånger. Glace en å två
gånger.
— En gång är fullkomligt tillräckligt när det inte är
bal, avbröt konditorn. .
— Nå ja, en gång. Men så är det den stora frågan
— desserten?
— Ja — desserten! Konditorn bet sig i underläppen,
intog samma ställning som man ser på en staty av lord
Byron, och såg tankfull framför sig. Vänta! sade han.
Jag tror att jag har en idé. Skall det vara i den lätta
genren? tillfogade han frågande.
— Den lätta genren? upprepade frun.
— Ja, den eteriska — luftiga — kort sagt.
— Menar herr Lindkvist något som »blanc manger»
eller i den stilen? — nej, inte alls! Solitt skall det vara.
Hela vårt hus är solitt. Våra affärer ha alltid varit
solida, och vad man serverar hos oss skall ha ett solitt
utseende, så man ser att det kostar något och är
ordentligt betalat.
— I så fall. Konditorn stack handen i barmen och
stirrade ut genom fönstret. I så fall skall jag kunna
prestera något utomordentligt, men det blir dyrt, det kan inte
göras under tio kronor.
— Det är alldeles likgiltigt vad det kostar, bara det
blir något extra fint, sade frun och steg upp. I
övermorgon kväll! Kan jag lita på det? Klockan åtta!
— Fru Granholm kan vara fullkomligt lugn, sade
konditorn och följde henne till dörren. Jag skall göra
familjen ära! och med en bugning öppnade han åt henne.
Hon hälsade med en nådig svängning av alla plymerna
och seglade ut på gatan. — — — — — — — RR
Två dar senare på eftermiddagen klockan fem satt
Nina som vanligt i butiken då konditorn kom från
konditoriet, bärande förlovningstårtan på ett fat.
Det var en storartad och originell uppfinning. På ett
stort, runt fat låg spegelglas som föreställde vatten,
Digitized by Go gle
AMOR REX 27
varpå sockersvanor simmade. Mitt i glassjön reste sig
ett slott av mandeldeg, en åttkantig, mäktig tårta, byggd
i form av en stark fästning. De uppdragna vindbryggorna
voro framställda genom hårda, bågformiga mandelrån.
Kanonkulorna som lågo uppstaplade, voro syltade plommon.
Sockerblommor och gräs var anbragt här och där för
att göra färgverkan. Hela fästningen var för resten av
en så solid och stark konstruktion så att man genast såg
att ingen mänsklig krigsmakt skulle kunna intaga den, men
överst på toppen stod en liten amor av vitt socker,
draperad i rött, med saffransgula vingar, stort huvud och
små tunna sockerben, som vippade på en ståltråd och i
handen svängde en förgylld båge. På en devis som var
fastsatt vid hans fötter, stod det:
»Amor rex.
«Ille fecit.»
Konditorn gick med ljudlösa steg och utsträckta armar
och ställde den dyrbara bördan på ett sidobord.
— Fröken! sade han. Kom hit, ska ni få se!
Nina gick närmare och blev stående tyst framför
tårtan. Konditorn med en konstnärs överlägsna lugn, Nina
med en åskådares ödmjuka beundran.
Hon knäppte ihop händerna, skakade på huvudet så
att hennes små örhängen pinglade, och sade med en
suck:
— Ja, konditorn är storartad!
jag nånsin sett!
— Vad säger fröken om detta parti? sade han med
en vördnadsfull viskning framför konstverket, och pekade
på den övra bastionen, där Amor vippade bland
sockerblommorna:
— Å! Det är rent förtjusande! sade Nina. Men där
står skrivet någonting — det är utländskt. Kanske det
är franskt?
— Latin, lilla fröken! Också jag har något begrepp om
de klassiska språken. Det betyder: »Kungen Amor, han
gjorde detta!»
— Jaså! sade lilla Nina ödmjukt.
— Ja, han har fullgjort sitt verk. Förlovningen är
eklaterad. Detta är en allegori som betyder kärlekens
Det är det vackraste
Original from
UNIVERSITY OF MINNESOTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
