Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN
än otaliga örngåttstårar och många
sidor dagboksve.
Också, när hon dyker ned i
handfatet för att äntligen få fira en liten
tvättningsorgie, kommer stepmelodien,
som var på modet då hon reste
hemifrån, avbruten och frustande genom
tvållödret.
+x
— Joo, Ebba du, Karl och jag ha
tänkt att gå till doktorns i kväll.
Fröken ser upp från sitt arbete.
”Karl och jag,” hon skall således inte
gå med.
— Det vore förstås roligt om du
ginge med, men jag tänkte be dig
stanna och se till lillen. Du förstår,
jag törs inte lita på Betty sen den
gången hon gick från honom — du
misstycker väl inte?
— Visst inte. Naturligtvis vill jag
se till honom.
Därmed säger fröken farväl till
promenaden hon gjort upp med
prästgårdsflickorna ”om hon kunde smita ifrån”.
Nåväl, nu kan hon inte smita ifrån
och så är det inte mer med det.
— Du är då alltid rar, Ebba lilla.
Beredvilligt suger fröken åt sig varje
vänlighet, även om det endast är en
hartassmekning. — Nåja inte behöver
hon sitta över pojken hela kvällen inte.
— Puh, hon med sin välsignade
pliktkänsla kom förstås inte att vika ur
rummet. — Nåja. — Fröken anordnar
i tankarna skrivbord på toalettbyrån
bredvid lillens säng och tänker göra
kvällen dräglig med brevskrivning.
Slutligen finner hon att ensamheten
med barnet däruppe i sängkammarn
skall bli riktigt härlig.
— Det var sant, fröken hade brev
med = eftermiddagsposten. Kamrern
lämnar henne ett brev just som de gå.
Lokalbrev? Undrande bryter
fröken det och börjar läsa.
Fröken ler ett leende som besutte hon redan
härligheten.
— Nej, men — vad betyder det
här? Och ändå är brevet tydligt nog:
patron Hedström på Stendala friar till
henne.
I en blink ser fröken — inte patron
Hedström — men sitt eget liv i nya
möjligheters ljus. Fru på det präktiga
Stendala — okontrollerad frihet utan
Lisas detektivögon över sig — handla
efter sin smak och godfinnande — gå
ut, nej, åka ut när hon behagar — sitta
rakt upp på en stol och bara, bara
titta.
Fröken ler ett leende som besutte
hon redan härligheten och kastar en
likgiltig blick på lillen som börjar gny
så smått. — Komma hit på visit och
17
taga barnen i hand utan att behöva,
stanna i barnkammarn — sitta till,
bords, inte såsom potatisskalerska utan
såsom gäst — fru Hedström på
Stendala.
Hon går bort och tar upp den
gastande lillen och börjar gå fram och
tillbaka med honom i sina armar utan
att avbryta funderingarna.
Hon går rak i ryggen. Hon är inte
trött, inte utledsen, inte en fattig re-’
signerad guvernant längre. Hon har
värde, hon är rik, så rik t. o. m. att
hon har något att kasta bort om hon:
vill.
Med barnet i sin famn går hon bort
till spegeln och ser sig däri sådan hon
är: ung, rätt söt och vet att bakom den
resignerade ytan ligger livsglädjen som
en skälm på lur.
Hon ler och ser i spegeln hur
skrattgroparna framträda. Måhända är det
just i de där små groparna patron
Hedström förälskat sig — — —
Patron Hedström — skrattgroparna
jämnas hastigt ut — hon har aldrig
tänkt på honom annat än såsom en
tjock, förmögen lantbrukare i trakten.
Hastigt skjuter hon tanken på
avgörandet undan. Ännu en stund vill
hon sola sig i den härlighets sol, som
plötsligt stigit upp över hennes grå
vardagshorisont.
Lillen har somnat. Varsamt lägger
hon honom ned i bädden och sveper
täcket om honom. — — — — — —
Nästa dag, i samma stund som
jungfrun bär in den oskalade potatisen till
middagsbordet, bestämmer fröken sig
för vilket svar hon skall giva patron
Hedström.
Och om fru Hedström på Stendala
någon gång sedan känner
otillfredsställelse med tillvaron och ett litet nagg
av ånger vid sin välfödde makes sida,
befaller hon fram vagnen och åker på
visit till kamrerns.
Per Edman.
vid
(Ur det nu under
utgivning varande
subskriptionsverket
»Teknikens underverk>.)
5:e h. 1916. — 3.
Digitized by Goc gle
Original from
UNIVERSITY OF MINNESOTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
