Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSULNS SJUTTIOÅRSDAG
personlighet. Barbara själv blev
liksom stensatt invärtes, förut hade hon
varit glad och sorglös, nu blev hon
oroligt verksam i småsaker. Hennes
rastlösa husflit unnade sig aldrig ro
annat än de smärtuppfyllda timmar, då
hon väntade ett barn. De tre äldsta
dogo vid födelsen. Om hennes samliv
med mannen var lyckligt visste icke
ens hennes mor. Barbara kom aldrig
med förtroenden. Hon skötte sina
plikter från källaren till vinden, gav sina
barn en exemplarisk fysisk vård och
gick sedan ur vägen för deras sorger
och fröjder.
Magnus Trots hade älskat Barbara
med ett rasande begär. Och hans blod
brann alltid av längtan efter äventyret.
Intet tjusade honom som spänningen,
effekternas gnistregn, den skälvande
otryggheten i en fara. Han hade gått
emot allt i livet med hänsynslöshetens
brutalitet, först mot sin ringhet och
fattigdom, då han satte hedern på spel
för att få insatser till lyckoruletten,
och sedan mot allt, som vågade
motstånd. Han hade tagit sig sitt
upproriska namn redan som fiskarpojke,
och han förblev dess innebörd trogen,
också när guldets skyddsmur restes allt
högre och hans mörka förflutna
skymdes av nuets glans.
Egentligen hade staden tänkt förbli
ett förnöjsamt litet samhälle utan
högre flykt, men från den dag konsul
Trots fattade rodret — en generation
hade nått myndighetsåldern sedan dess
— styrde den upp mot vinden med :
spända segel. Stor kan aldrig en
småstad bli annat än momentant, men
detta historiska ögonblick hade Trots
framkallat. Hans kraft var det
vårdträd, vilket överskyggade allt.
Fattigdom och nöd rensades bort hårdhänt
och energiskt som osunt ogräs.
Skolorna reformerades, ombyggdes,
ställdes under fackmässig kontroll. Ett
museum och en fornstuga främjade
konsten och kulturstudierna i
hygieniska lokaler och med katalogiserad
noggrannhet.
Folkbiblioteket var ett mönsterverk
efter amerikanskt original. Kyrkor,
teater, hotell, allt var tip-top, och
bakom dessa olika företag stod stadens
Napoleon, mannen med järnviljan,
vilken trampat med breda klackar på
fördomar, ryckt makten ur milda,
bräckliga händer, stämplat varje tumsbredd
av stadsområdet med ett osynligt sigill
och fått sitt envälde bekräftat genom
ständiga inval i styrelser och
korporationer.
Ej underligt, att sjuttioårsdagens
glans spred en ärones gloria vida
omkring. Märkligare var det kanske, att
föremålet för den tillströmmande
tacksamheten begivit sig ensam ut på Nya
kyrkogården.
Han hade mottagit några
uppvaktande deputationer på morgonen, räckt
ut en hård hand efter sirligt textade
adresser, slängt en påse blanka slantar
till gällt sjungande folkskolebarn, och
Digitized by Goc gle
33
Magnus Trots kände ensamhetens allvar vandra i takt med hans egna avmätta steg.
därefter sagt ifrån, att nu ville han ha
fred till middagen, då krumbukterna
måste börja igen.
Det var hos sonen, den ende
manlige arvtagaren till huset Trots, som
den lysande banketten skulle gå av
stapeln. Carl-Göran ansåg en dylik
fest oundgänglig, och gamle Magnus
log sitt överlägsna hånlöje, när han
lovade att bevista den.
— Men skyll dig själv, påg, om du
sedan önskar hela spektaklet ogjort,
sade han.
Carl-Göran var en blid ung man,
född med guldsked i munnen och sedan
genom gynnsamma konjunkturer
framarbetad till en god affärsställning. Hans
stora svaghet och enda stolthet i
världen var fadern. Till honom såg han upp
som till en vikingaskeppets hövding, en
sagornas kung. Själv förmådde Trots
junior endast bevaka sina intressen
med stillsam flit — ett arv från modern
— men aldrig skulle han ha vågat
resa sig mot ödet. Fadern var den
väldige, den som gav dagens klockslag
betydelse, och sonen gladde sig åt att
i ett varmhjärtat anförande få kalla
honom sina gossedrömmars ideal, sin
mandoms malmklang. Att i enrum tolka
sina känslor för fadern skulle aldrig
fallit Carl-Göran in. Föräldrarna
närmade sig icke barnen, och dessa
förstodo snart, att det skulle varit
fruktlöst att öppna den slutna famnen. En
god uppfostran, rikligt med kläder, föda
och leksaker visade dem föräldrarnas
omtanke, men därvid stannade det
också. Modern hade de visserligen
ständigt om sig, men tyst och sluten.
Fadern förekom ytterst sällan i
familjen. Han upptogs av de stora
intressena eller drog på äventyr, nu som
förr. Hans lidelsefulla kraftnatur kunde
icke tämjas. Allt hade han prövat, och
nästan överallt hade han blivit
segerherre. Han hade en sällsam förmåga
att krama tillvarons ler till den form
han ville. Också i kärlek hade han
gått på erövraretåg, men dock med
ringa och kort tillfredsställelse. Det
var för billigt pris på kvinnor, sade
Original from
UNIVERSITY OF MINNESOTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
