Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 VETENSKAP
Hur en kamel går genom ett nålsöga!
En vit blodkropp tränger ut genom blodkärlets oskadade vägg för att uppsöka och uppsluka några bakterier.
hunnit bära sina sista frukter får mänskligheten anledning
att till graven i Pasteurinstitutet frambära tacksägelser för
ännu några avlyftade skatteok. Om mänskligheten vill ha
dem avlyftade !
Redan Pasteurs tidigaste undersökningar ledde till ett
praktiskt resultat av enorm betydelse. Det var den engelske
kirurgen Listers införande av antiseptiken 1867. Före detta
år kunde man icke utföra det enklaste operativa ingrepp
utan fara för en allvarlig infektion; sårfebern utgjorde
sjukhusens ständigt lurande fasa, som med grym nyckfullhet
korsade kirurgernas
ansträngningar. Genom
Listers upptäckt reducerades
denna fara till ett
minimum; från nutidens
sjukhus där man via
antiseptiken nått fram till aseptik
(bakteriefrihet) är =
sårfebern praktiskt taget
försvunnen. —
Från Pasteurinstitutet är
vägen banad — åtminstone
för oss neutrala — till
bakteriologiens andra stora
bildningshärd. Där var
Robert Koch den centrala
personligheten = intill sin
död för sex år sedan; en
man av ovanliga mått,
liksom Pasteur, men vars
storhet är av helt annan art än Pasteurs. Koch slungar aldrig
ut den glänsande tanken som likt strålkastarens ljuskägla i
ett ögonblick avslöjar en sektor av ett okänt område — i
det fallet ha några av hans lärjungar mera påmint om den
store fransmannen. Men Koch är den praktiske lösaren av
otaliga problem, många av betydlig räckvidd. Han tog emot
problem på beställning och hände det någon gång att han icke
fick bukt med uppgiften, så fann han alltid något annat av
värde. Han var den förste som lämnade slutgiltigt bevis för
att en viss bakterie verkligen var upphov till den sjukdom den
fick skuld för — förut hade endast lämnats sannolika bevis.
Han (och hans lärjungar) upptäckte sjukdomsalstraren i fråga
om en stor del av infektionssjukdomarna. Koch angav
vidare de metoder för renodlandet av mikroorganismerna
som ha möjliggjort bakteriologiens snabba frammarsch.
Och framför allt bildade han den Kochska skolan som har
att ta åt sig en stor anpart av den ära som en gång kommer
att regna över det första halvseklets arbetare i den
bakteriologiska vingården.
Den mest betydelsefulla upptäckten blev icke Kochs egen,
utan hans lärjunge och medarbetare Behrings. Denne hade
varit nog lycklig att som forskningsobjekt välja
difteribacillen. Redan förut hade andra forskare visat att denna
bacill avsöndrar ett giftigt ämne, difteritoxinet, som i och
för sig — alltså oberoende av bakteriekropparna—
framkallar alla difteriens livsfarliga allmänsymtom. Behring
lyckades nu, genom att börja med små, ofarliga doser, som
så småningom ökades, att vänja sina försöksdjur vid giftet,
så att de slutligen utan obehag tålde insprutningar av
giftmängder mångfaldigt större än den dos som förut skulle
medfört en säker död. Inte ens inympning av livskraftiga
difteribaciller kunde längre skada djuren; de hade genom
Lister.
Digitized by Go gle
behandlingen vunnit immunitet såväl mot toxinet som
bacillerna. Behring lyckades snart utforska var denna mäktiga
skyddskraft låg förborgad: han blandade i ett provrör en så
stor dos difteritoxin som behövdes för att säkert döda ett
icke immuniserat djur med litet uttappat blod från det
immuniserade djuret och fann att giftets verkan blivit
full-Ständigt upphävd! De upprepade angreppen av det
livsfarliga giftet hade alltså i den hotade organismens blod
uppväckt okända försvarskrafter; toxinet hade framkallat ett
antitoxin. Och detta antitoxin var tydligen icke endast
kampdugligt inom den organism där det uppstått, det verkade
även i ett provrör och kunde användas till försvar för andra
organismer. Upptäckten var av oerhörd betydelse. Man
hade för första gången i medicinens historia erhållit
möjlighet att framställa ett medel som gjorde fullt skäl för namnet
motgift. Framställningen kunde också ske under de mest
lockande ekonomiska betingelser; det visade sig nämligen
att en viss mängd toxin kunde framkalla 100,000 gånger
så mycket antitoxin som behövdes för att neutralisera det
insprutade toxinet, alltså ett utbyte som även i dessa gyllene
jobbaretider bör kunna uppväcka beundran. ”Fabrikationen”
av. difteriantitoxin, numera allmänt känt under benämningen
difteriserum, sattes också i gång i stor skala, dock icke för
den ekonomiska vinstens skull utan på grund av den
oskattbara framgång Behrings upptäckt visade sig medföra för
den praktiska läkekonsten. Härvidlag må siffrorna tala:
innan serum infördes var dödligheten i difteri 50 24, numera
håller den sig mellan 5 och 10 24; och i de fall där serum
Robert Koch. Behring.
insprutas i sjukdomens början är dödligheten icke större
än 1 XX. — Den moderna läkekonsten har ett valspråk
som likt en klyfta skiljer den från gångna tiders medicinska
metoder, och från alla tiders kvacksalveri: behandla först
och främst sjukdomens orsak och i andra hand dess
symtom! Med Behrings difteriantitoxin fick denna princip en
glänsande framgång. De små flaskorna med hästserum, som
innehålla ett osynligt kampmedel — icke påvisbart med
våra kemiska eller fysikaliska metoder, men som vi lärt
oss dosera så noga som om vi kunde väga dem på våg —
betecknade vid sitt inträde på sjukhusen en ny dag i den
praktiska läkekonstens historia. Bakteriologien kommer att
skänka oss flera sådana dagar.
Man visste alltså nu att det var i blodet de osynliga kamp-
Original from
UNIVERSITY OF MINNESOTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
