Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 HOLGER BRATE
titet.
yttra:
— Vi ha här en person, monsieur, som tillhör spionen
Taczews intimaste umgängeskrets. Mr Brate från Sverige.
Ni kan fråga honom.
Jag sade:
— Mig veterligt har jag lyckligtvis inte kommit i
beröring med mer än en spion, mr Saint-Jean. Hans
identitet och karaktär av spion skall jag gärna bestyrka. Men
att hos den där personen finna någon likhet med mr
Taczew är mig fullkomligt omöjligt.
Nå, så fullkomligt omöjligt var det kanske inte nu
längre. Men jag frågar dig, min bror — är en stackars
utlänning i trångmål stadd skyldig att vara mer
skarpsynt än själva den enögda Rättvisan? Nej, det står inte
i katekesen.
Saint-Jean replikerade:
— Om monsieur låter gendarmerna ta av honom
peruken och tvätta bort färgen är jag övertygad om att
mr Brate skall känna igen sin vän.
Utan att yttra ett ord vare sig till försvar eller
erkännande lät den gulbrune sig släpas ut. Och förhöret,
som — jag medger det — avbrutits på ett ganska
lyckligt sätt, vidtog åter. En tio minuter eller så rörde det
sig om Hagens sinnestillstånd. Den vithårige läkaren
envisades att i honom se en fullt normal person.
Saint-Jean åberopade två auktoriteter, framstående läkare
som konsulterats och som på det bestämdaste tillrått
madame de Thierault att föra Hagen till ett maison de
santé. Domaren, som sannolikt erinrade sig Hagens
världshistoriska teorier, tycktes även luta åt denna åsikt.
Och Hagen själv? Jag tror inte att han uppfattade ett
ord av den penibla diskussionen. Han satt hela tiden
och lekte med Ellys händer, plockade med hennes
fingrar, granskade naglarna, polerade dem med sina
fingertoppar. En gång vände han sig till fru Orzyzsco.
— Å, min gud, kära vän, vad det här drar ut på tiden.
Är ni inte sömnig? Det är jag.
För min del, käre Derrel, är jag rädd att jag i
någon mån måste dela Saint-Jeans och domarens åsikt.
Nu sade Saint-Jean:
— Dessutom, monsieur, tror jag mig till fullo ha
bevisat, att Hagen icke tagit den ringaste del i några
stämplingar — |
Plötsligt steg kommissarien som förut stått i
fönsternischen fram till domaren och började viska. Och jag
vet inte varför, men jag kände att just nu var faran
överhängande. Hur i all sin dar skulle jag kunna
avbryta detta ohyggliga förhör, där varje fråga var ett
Den ärkeskurken Saint-Jean behagade nämligen
Gendarmerna släpade in min gulbrune fiende från café des Indes.
Digitized by GO gle
hot mot stackars Hagens liv. Jag stirrade omkring mig
som en fåne. Jag funderade på att avlossa min revolver
i fickan, ställa till uppståndelse, ropa attentat, zeppelinare
eller något annat ohyggligt. Gud vet allt vilka
galenskaper som flög genom skallen på mig.
Då såg jag något, som ingen annan för ögonblicket
observerade. Jag såg en plåtslagare. D. v. s. jag såg
i fönstret längst till vänster ett blått byxben och en fot,
som försiktigt sattes ned på gesimsen. Kort därefter kom
i vederbörlig ordning benet numro två och hela den
blåklädda plåtslagarkroppen.
Samtidigt hörde jag domaren säga:
— Verkligen, mr Saint-Jean? Hm. Tror ni det? Vill
ni då säga till vem Taczew lämnade sina papper? Vem
förvarade dem i Paris? Vem undanhöll dem för den
franska polisen? Vem skickade dem slutligen till
Stockholm? Och varför?
Saint-Jean svarade — ja, vad han först svarade, kan
jag inte erinra mig. Troligen hörde jag det aldrig. Jag
var i det ögonblicket nästan helt och hållet upptagen
av min plåtslagare. Han hade redan passerat förbi det
andra fönstret och dök nu upp i det tredje. Här
stannade han ett ögonblick, vred försiktigt på överkroppen
och huvudet, satte händerna skyddande för ögonen och
kikade in i rummet.
Och jag hade inte längre någon svårighet att känna
igen vännen Taczew. Gud skydde hans unga liv.
En rentvättad, vaken, smidig, fräck Taczew, som inte
höll sig för god att i förbifarten räcka ut tungan åt
höga rätten. I nästa ögonblick hade han försvunnit ur
fönstret, fortsatt sin vågsamma promenad som
antagligen skulle utsträckas till dess att han funnit ett tomt
rum att hoppa in i.
Knappt var den sensationen förbi förrän bomben
exploderade framför domarebordet. Jag hörde domaren
säga:
— Ni påstår således, Saint-Jean, att Norrinder
förvarade papperna även i Paris?
Och jag hörde Hagen säga till Elly:
— Vad är det de tala om, min flicka? Norrinder?
Papperna?
Och åter domaren:
— Och ni påstår att det skedde utan Hagens vetskap?
Och att hela ansvaret således faller på sagde Norrinder?
Och jag hör Hagen säga:
— Nej, Elly, det här går inte an. Ansvaret? Vilket
ansvar? Nej, släpp mig, Elly. Jag kan inte låta en
annan bära ansvaret —
Och jag ser honom stiga upp och gå fram till bordet.
Då skriker jag:
— Monsieur! Monsieur!! Monsieur!!!
Och jag skrek, som man skriker i ungdomens vår.
Och jag skrek så att hela församlingen sprang upp som
en man, och stolar rullade och höga rätten snurrade runt
som en piskesnurra. Och sen jag gjort det en bra stund
återvann jag så mycken besinning att jag kunde flämta:
— Han är borta, herr domare, han är utflugen,
förstår ni —
Men i min starkt upprörda sinnesstämning kunde jag
inte genast förklara vem jag menade. Dock, även den
positionen måste ju uppgivas och jag pressade fram:
— Er fånge har flytt, Taczew.
Men jag glömde att tala om vilken väg. Vaktmästaren
skickades att undersöka förhållandet, återvände och
viskade (damer närvarande!) att fången på egen begäran
stängts in i ett toalettrum. Gendarmerna höllo vakt
utanför. Ja, då, då äntligen, snäst och åthunsad och
utskrattad fann jag skäligt att lägga fram mina kort.
— Herr domare, jag såg honom ju med egna ögon.
Jag kände honom genast. Han hade stulit en plåtslagares
arbetsdräkt. Han passerade förbi fönstren. Det var först
när han räckte ut tungan åt rätten, som jag kände igen
honom.
(Forts. följer å sid. 46.)
Original from
UNIVERSITY OF-MINNESOTA vå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
