Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 BONNIERS MÅNADSHAFIEN
Amatörfotografi.
PETERS
Norrmalmstorg, STOCKHOLM
Framkallar. Kopierar.
Förstorar.
Jord på Pe och kitet
ALLMÄNNA ÄNKE- OCH PUPILLKASSAN
I SVERIGE
meddelar försäkring för pensioner till efterlevande änkor och barn.
Inträde är öppet för varje svensk undersåte, som med avseende å hälsotillstånd
prövas antaglig och icke uppnått 60 års ålder. Pension kan betingas från 100
till 1,500 kr. Insats en gång för alla kontant eller delvis genom revers eller ock
årliga premier.
All vinst tillfaller de försäkrade i form av årlig tillväxt av pensionen
under den pe:sons livstid som betingat pensionen. Pensionstillväxten utgår f. n.
med 4.5 procent för år å det betingade pensionsbeloppet.
Prospekt portofritt.
Adress: Storkyrkobrinken 11, STOCKHOLM St.
Åberopa denna tidskrifts annons!
Handarbetsaffären
Västra Trädgårdsg. 19, hörnet av Hamng.
STOCKHOLM. RR. T. Norr 608.
Handarbeten, Material och Ritningar.
Monteringar utföras väl och billigt.
av vår tillverkning
kännetecknas av elegans och
hållbarhet.
barlsson & Reicke
Möbleringsfirma. Etabl.1891
G:la Kungsholmsbrogat. 13
() STOCKHOLM C.
ANVÄND ENDAST
FINBRUKENS
SKRIV-, POST- ocu LÄSKPAPPER.
GRYCKSBO. KLIPPAN.
KAMEROR
Bytas — Säljas — Köpas.
B 0) É N E N S FOTOGR. MAGASIN
Norrlandsg. 7. STHLM.
Riks & Allm. telefon 72 46.
Google
starka armar, såg Renatos likbleka ansikte tätt över sig
och låg i nästa minut uppkastad i hans bil, medan han
tog plats vid hennes sida och ropade till föraren:
— Via Nazionale 15!
Hans arm låg hårt om hennes liv, som om han varit rädd,
att någon kunnat rycka henne ifrån honom, och han talade
fort och hest rätt in i hennes ansikte:
— Då jag läste Nanninas kort i eftermiddags, beslöt
jag att säga nej till Ricordi och resa hem... jag skulle
ha kommit om ett par dagar. Men nu resa vi båda två i
morgon. Jag har nyss sagt farväl till furstinnan och Ricordi
och alla de andra, och jag längtar hem till Rimini för att få
se Sandrinos första tänder och få börja med min nya opera.
Nu ska vi ha oss ett piano, du! En Steinway! Först tänkte
jag resa med dig i kväll — du gamla kära, kloka, fjolliga
Elenuccia! — men så kom jag ihåg, att jag måste ta ut
mina pengar på banken först, så att du får allt vänta på
mig till i morgon middag.
De voro framme. Han kastade en sedel till chauffören,
ställde ner Elena så varsamt på trottoaren, som om hennes
fötter varit av glas, och sprang sedan och låste upp porten.
Han hade så bråttom tillbaka, som om han varit rädd att
hon skulle rymma, då han släppte taget om hennes liv.
Hon log emot honom med hela sin varelse, log... men
inte sitt vanliga moderligt beskyddande leende, nej, hon
log som en ung älskarinna, som är stolt över sin herre och
härskare. Och då de nu anträdde sin långa triumfvandring
uppför de sex trapporna, han med armen som en järnklove
om hennes liv, halvt bärande henne, log hon ännu en gång
och kände sig okynnigt frestad att göra sig tung för att
riktigt få känna hur stark han var.
Herr Liv och Herr Död.
(Forts. från sid. 34.)
Det var kväll, och Justina hade packat ner mat till herr
Liv, och en liten korg åt sig själv, litet kläder, psalmboken
och moderns vigselring, som hon fått den dagen hon
konfirmerades. Hon hade varit inne hos fadern, som sov och nu
stod hon vid grinden till skogsvägen för att gå sin väg.
Hon måste se sig om än en gång, på huset, trädgården och
äppelträdet, som stod i sin rikaste, vitaste blom.
Då var det som plötsligt en kvävande ångest överföll
henne. Herr Liv! Det var något, som hänt med herr Liv,
det var något galet med herr Liv! Hon började springa.
Kallsvetten spirade fram på hennes panna, och Dödens
tunga oro och ängslan bredde sig över hennes drag.
Hon flämtade av trötthet, när hon äntligen såg björkarnas
toppar därnere i dalsänkan. Hon sprang ned till ladan och
ropade herr Livs namn. Ingen svarade henne. Hon sprang
genom snåret och riset bort till klyftan mellan de stora
stenarna. Där fanns ingen. Hon sökte bakom vartenda
träd i dalen, bakom varenda sten — hon ropade i dödsångest
herr Livs namn, men ingen svarade henne. Skogen stod tyst.
Till slut måste hon upphöra att söka.
Herr Liv hade gått bort! |
Det ringde i hennes öron, det susade för henne.
ett hetsat djur sprang hon åter upp och började söka.
Så var det som om ett stort mörker hade sänkt sig över
henne. Ett tungt och dimmvått mörker, som blev svartare
och svartare. Längst inne stod någon; som hade varit borta
Som
-— länge — — Nu stod han där och skrattade, det gamla
hånande skrattet från förr.
Hon sjönk ned och slöt ögonen. Tyst viskade hon: — ”Nu
kan han komma, herr Död.”
Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
