Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min gamla koster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
centerbordssnäcka, utan man vill ha en bred båt med
järnköl och ett helt gammalt avlagt järnbruk som
ballast för att veta, att man klarar sig.
Jag fick alltså en koster. D. v. s. jag fick
betala den med mycket litet pengar. Den förra
ägaren hade inte kunnat sköta den. Han hade
läst fel på korten och trott, att det, som var angivet
som land, borde vara sjö, och han hade uteslutande
tråkiga och ledsamma erfarenheter av sin Ellida.
Jag fick båten och började segla. Båten var bra,
men om jag pressade den för styrbords halsar,
tog den vatten mellan borden. Jag drog upp den
och undersökte »nåterna» med kniv och fann intet
fel, satte den i sjön igen efter drevning och kittning
— men lika förbannat läckte den på
styrbordshalssegling.
Jag seglade ett halvt år med den, var ute
i stormar, vinterstormar med is på däcket och
is i blocken, men jag kunde aldrig segla mer än
sex timmar. Sen gick vattnet upp i
salongssofforna, och jag måste söka hamn så fort som
möjligt.
Jag drog upp den på land dagen före en
julafton, och där stod den på sin primitiva slip med
stöttor av pitprops och strandvrak. Men så kom
havsisen på vårkanten och sköt skiva över skiva,
klämde undan stöttorna (ty i Roslagen drar man
inte upp båtar ordentligt, om de inte äro ens egna).
Jag sade nyss, att jag drog upp båten. Jag hade
naturligtvis folk som gjorde det och som bara
längtade efter att arbetet skulle ta slut, så att det
(folket) fick komma hem till mig och äta kalops
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
